Slagsidan i Barnskyddet
Barnombudsmannen skriver i insändare 19.6 i Nya Åland: ”Vem som har rätt att agera eller driva enskilda barns ärenden i förhållande till myndigheterna är svår att ge ett generellt svar på.”
I klartext är svaret: ”Jag vet inte”. Det är också samtliga andra tillfrågade myndigheters, politikers och juristers kunskaper om arbetsgången inom myndigheten Barnskyddet.
I praktiken är arbetsgången där den här:
Den ena parten är klient, en familj i en utsatt situation. Den andra parten är en myndighet, men inte ett team av sakkunniga, utan en enda socialarbetare. Familjen har inga talesmän (förutom ev anhöriga och vänner) och inga ombudsmän (BO, PO, DO eller JO) som försvarar deras rättigheter. BO rekommenderar att familjer anlitar en jurist(!) för att driva sitt ärende. Att vara klient i Barnskyddet berättigar inte till rättshjälp, så familjen måste betala sin jurist själv.
Socialarbetaren har hjälp av en kollega (kan också vara ett privat företag) som skall garantera familjens rättsskydd, samt en advokatbyrå som bevakar myndighetens intressen emot familjen. Socialarbetaren (eller det inhyrda företaget) har befogenheter som delvis står utanför de allmänna domstolarnas behörighet. Vilket betyder att familjen inte alltid skyddas av grundlagen och därmed barnkonventionen.
I bakgrunden arbetar bland andra skolan, BUP, Fältarna och ett okänt antal ”experter” som på hemliga möten diskuterar och fattar beslut om åtgärder utan att familjen vet att det pågår. I vanliga fall är detta inte tillåtet, men ”barnets bästa” får här gå före grundlagen.
Socialchefen, som också kan vara ett privat företag (dock inte samma som socialarbetaren samtidigt), skall sedan legitimera åtgärderna. Besvärsinstans är Förvaltningsdomstolen, vilken inte tar ställning i sakfrågan.
Socialarbetaren har inte journalplikt och varken denne, det privata företaget eller experterna kan granskas eller ställas till svars i efterhand, eftersom allt Barnskyddet gör skyddas av barnskyddslagen. Någon lag som skyddar barn och deras familjer i Barnskyddet finns inte – ännu.
Jan och Emilia Liljehage
