Skrämmande exploatering av orörd natur
Ålandsbankens pensionsstiftelse skall bygga en anläggning på Idskär väst om Järsö. Det var med bestörtning jag läste detta i Nya Åland den 19 januari.
Dessutom har Lemlands kommun godkänt byggnadsrätter på intilliggande öarna Stora och Lilla Stegskär samt Gloskär.
Det är numera bara ett fåtal holmar i skärgården söder om Mariehamn som är tillgängliga för fritidsaktiviteter. Om somrarna är det hundratals mänskor som söker sig ut till de få holmar som ännu är obebyggda. Till dem hör ännu de ovannämnda öarna.
Stora Stegskär är dessutom en ytterst populär naturhamn för svenska båtturister på väg till eller från Sverige. Idskär har också den enda riktigt barnvänliga sandstranden i denna del av skärgården. Skall nu allmänheten för alltid utestängas från dessa oaser i ett redan överexploaterat område?
Är det Stockholms innerskärgård med hus vid hus som är förebilden för Lemlands kommunpolitiker? Det ger ju kan tänka mera klirr i kommunkassan.
Det finns alltför få naturskyddsområden på Åland. De ovannämnda holmarna borde införlivas med Nåtö Biologiska station och dess naturskyddade områden, men det är väl för mycket begärt att Landskapsregeringen skall köpa in öarna. Regeringens inställning när det gäller Stornäset visar att man hellre gynnar enskilda intressen än orörd natur och allmänhetens behov av rekreationsområden.
Nu skall tydligen Mariehamnare och andra utestängas från ytterligare fyra holmar. Redan idag börjar det bli trångt på utfärdsholmarna en vacker sommardag. Det ligger båtar vid varje klippa och i varje vik. Det är inte speciellt avkopplande om man skall behöva trängas på klipporna som på turistorternas badstränder.
Känner Lemlands kommunledning något ansvar för att det skall finnas orörd natur? Tar man överhuvudtaget någon hänsyn till naturmiljöinventeringen?
Anser Landskapsregeringen att man har något ansvar när det gäller att bevara orörd natur?
Och sist men inte minst, hur rimmar detta med Ålandsbankens miljöpolicy?
Jan Grönstrand
