Skilj på välgörenhet och välfärd
Bengt Häger återkommer till en ordväxling han och jag hade i samband med en valdebatt om sociala frågor någon gång på 1990-talet.
Vid flera tillfällen har Häger återkommit till den ordväxlingen. Det är hög tid att reda ut i offentligen vad det gällde. Konflikten rörde välvilja kontra individens sociala rättigheter. Min uppfattning då och nu är att de funktionshindrade har samma rättigheter som alla andra. Rätt till arbete, bostad, utbildning och så vidare.
Det är viktigt att skilja på välgörenhet och välfärd. I det senare fallet är det allas ansvar att trygga också de funktionshindrades rätt till ett självständigt och värdigt liv. I politiken betyder det att lagtinget via lagar säkrar de funktionshindrades rättigheter samt att lagtinget och kommunerna genom resurser (skattemedel) av olika slag ser till att dessa rättigheter i praktiken realiseras.
I det arbetet kan inte samhället lägga hela ansvaret på enskilda funktionshindrade. Det är en solidaritets- och en jämlikhetsfråga. De flesta partier anser att alla människor har lika värde. Detta måste återspeglas i konkret politisk handlig, inte bara i handlings- och åtgärdsprogram.
I valet 2003 beslöt socialdemokraterna att en andel av våra kandidater skulle vara personer med funktionshinder. Efter valet bildades Klätterrosorna. En grupp som kontinuerligt diskuterar de funktionshindrades situation och samhällets skyldigheter att leva upp till sina program och jämlikhetsmål.
Under mandatperioden har Klätterrosorna varit aktiva och gruppen har samlat på sig mycket kunskap i handikappfrågor och samtidigt bedrivit handikappolitik. Vi har uppmanat landskapsregeringen att utbilda personliga assistenter, frågat om FN:s handikappkonvention beaktas i vår lagstiftning, påpekat behovet av handikappolicy för landskapets kommunikationer, krävt att staden harmoniserar sina trafikljus, uppmanat nöjesidkare och staden att inte debitera två avgifter när en funktionshindrad och dennas assistent besöker ett evenemang eller en offentlig anläggning m.m.
I årets val har Klätterrosorna ett eget valprogram och fem kandidater. Det är nedslående att Häger antyder att mitt engagemang för Klätterrosorna skulle ske av rent egoistiska skäl och att medlemmarna i gruppen inte har någon egen vilja. Så är inte fallet.
Alla klätterrosor som kandiderar gör det för att de vill kämpa för olika gruppers rätt till bättre förutsättningar och för att det är deras demokratiska rätt att delta i valet och i politiken på samma villkor som alla andra.
Häger har valt att företräda enbart sig själv och utgår från sina erfarenheter och kunskaper. Det har han all rätt till men ensam är inte stark heller i detta sammanhang. Tillsammans är nyckelordet för att uppnå förbättringar för de funktionshindrade på Åland. På den punkten hoppas jag att Häger och jag kan vara överens.
Mitt engagemang för de svaga och för att ändra på orättvisor är stort. Jag kräver att alla skall ha lika förutsättningar oberoende av funktionshinder och hemkommun. Så är inte fallet i dag. Om det gagnar saken ber jag härmed offentligen om ursäkt om jag sårat Häger. Det viktiga för mig är att alla tar sitt ansvar för de funktionshindrade.
För att nå förändringar krävs aktiva handlingar på alla politikområden och en ökad medvetenhet om problemets generella natur. Jämlikheten skall bygga på allmän välfärd inte på andras välvilja eller välgörenhet.
Barbro Sundback (s)
