Skärpning radio-och tv journalister
Jag har en längre tid haft synpunkter på hur redaktörerna i de finlandssvenska tv och radioprogrammen hanterar sitt ansvar för det svenska språket. Jag har 4 olika gånger försökt få bifogade insändarsnutt publicerad i Hufvudstadsbladet, men utan att lyckas. Först var det formella orsaker som att jag inte uppgivit fullständig adress eller en annan gång telefonnummer, och nu senast ansåg debattredaktör Kim Isaksson att jag istället borde skriva direkt till tv och radio ansvariga. Antingen förstår inte debattredaktören att ett brev till en myndighet hamnar direkt i papperskorgen, eller också vill han skydda sina kollegor vid tv och radio.
Nu blir det spännande att se hur Ni på Nyan reagerar!
Här följer insändaren jag skickade till Hbl.
Som långvarig konsument av finlandssvenska radio- och tv-program, kan man inte bli annat än förvånad och ledsen över hur journalisterna missbrukar sina möjligheter när de intervjuar finskspråkiga personer.
Jag tittar respektive lyssnar naturligtvis på de finlandssvenska sändningarna för att jag vill ta emot programmet på svenska, vilket väl är meningen med finlandssvensk radio och tv. Men när journalisten intervjuar finskspråkiga personer utan att bry sig om att söka upp eller fråga efter någon som talar svenska, tror ju inte bara de intervjuade, utan även folk i allmänhet, att man inte behöver tala svenska i finlandssvenska radio och tv- program.
Detta beror av allt att döma på att de flesta journalister behärskar finska språket bra, men glömmer att det är i ett svenskspråkigt program som intervjun skall sändas. I sändningen är översättningen sedan ofta mycket summarisk eller ibland helt utelämnad, vilket naturligtvis innebär att den som inte behärskar finska går miste om innehållet.
Kan det bero på lättja, okunskap eller omedvetenhet om vilken oerhörd betydelse för svenska språkets ställning i vårt land det har, att journalisterna konsekvent söker upp och frågar efter den som kan tala svenska? För ministrar, politiker, höga tjänstemän och företagsledare, är tillfället att få framträda i radio och tv vanligtvis av så stort intresse, att vederbörande nog antingen talar svenska eller hänvisar till någon som kan det, om journalisten är konsekvent och vågar kräva det.
Men det förutsätter naturligtvis ett visst mått av civilkurage, som många journalister för närvarande tycks lida brist på. Det är därför jag menar att det behövs en skärpning av journalistiken i finlandssvenska media.
Nu tror säkert läsaren att jag inte gillar det finska språket, men så är det inte. Trots mina bristfälliga kunskaper i finska tittar och lyssnar jag ofta, så gott jag kan, på finskspråkiga radio och tv-program. Men jag anser att de finlandssvenska radio- och tv-sändningarna i mycket högre grad än vad som nu är fallet, skall vårda, slå vakt om och förstärka det svenska språket i vårt land, samtidigt som det höjer kvaliteten på programmen. Har inte de ansvariga cheferna för de finlandssvenska radio- och tv-programmen insett detta?
Jens Harberg
