Skall staden ha en (genomtänkt) skattepolitik?
Det är intressant att NÅ:s Nina Fellman uppmärksammar den så kallade skatteväxling som stadens direktör (SD) föreslagit, i synnerhet eftersom ett så inherent kontroversiellt förslag knappt uppmärksammats av den allmänna opinionen. Hon gör också den riktiga iakttagelsen att stadens skatteuttag under de närmaste åren kommer att stiga om vi skall undvika en så drastisk nedmontering av den samhälleliga servicen som få skulle finna acceptabel.
SD tycks instämma med Deng Xiaoping om att det inte spelar någon roll huruvida katten är svart eller vit så länge den fångar råttor, dvs. inbringar lika mycket skatter. Det finns dock en annan problematik här som SD inte berör i sitt budgetförslag: ”maximal fastighetsskatt på stadigvarande bostäder” (om han menar något annat än han skriver bör han överväga sin yrkesroll). Av någon för mig outgrundlig anledning skall uppenbarligen inte den allmänna skatteprocenten (som förenklat uttryckt gäller kommersiella fastigheter) förändras trots att den idag ligger på absurt låga 0,12 %. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande procent i Jomala är 0,5 och att den lägsta möjliga i riket är 0,6.
Om man läser NF:s ledare något snävt kan man få det intrycket att SD:s förslag inte drabbar flertalet, och i synnerhet inte de utpräglade låginkomsttagarna. Fastighetsskattesedeln skickas ju ut till alla som äger och hyr ut fastigheter men för att kommersen skall gå ihop som tidigare vidarebefordras den sedan till hyresgästen via hyran. Ingen incidensproblematik här, utan detta är en ren automatik som är synnerligen klar. En fastighet med taxeringsvärdet 1.800 € per kvm får rent matematiskt (den verkliga kan bli högre eller, teoretiskt, lägre) en hyreshöjning om 1 € per kvm enligt skattesatsen 0,75. Samma sak gäller förstås egnahem, det är således ingen Robin Hood-skatt.
Att ha så avvikande skattesatser ger också upphov till ett principiellt problem. Om mindre än hälften av fastigheten utgörs av bostäder gäller den allmänna skattesatsen 0,12, vilket kan ge ganska makabra effekter för två i övrigt liknande bostäder i stadens centrum.
Om det finns några rationella skäl för SD:s ytterst märkliga förslag med radikalt olika skattesatser bör han redovisa dem (jag köper inte argumentet att han inte bor i staden, Palermo ligger söderut). Enligt mitt förmenande kan sådana rent logiskt inte finnas och förslaget bör senast på politisk nivå omformas så att skatten på kommersiella fastigheter höjs så att den kompenserar det bortfall som en mer rimlig skatt på bostäder skulle innebära. Och återigen apropå inkomstskatten: behåll nuvarande nivå, långsiktigt kommer även en höjning, trots fastighetsskatt, att bli aktuell. Men detta är ett politiskt val: antingen rimliga skatter och rimlig service eller orimligt låga skatter och ytterligare social utarmning. Jag tror de flesta, när de väl konfronteras med verkligheten, kommer att välja det förra.
P.S. Om jag citerade en kommunist tidigare kan notoriska vänsterhatare (Jack & Co.) gärna lyssna till Adam Smiths resonemang om skatter i The Wealth of Nations som starkt argumenterar mot oförutsebarhet och godtycklighet vid uttag av skatter och för att de bör betalas enligt förmåga.
Peter Andersson
