DELA

Sjömanskap finns ännu på Åland

Jag vet att jag inte borde skriva detta men det är många ”experter” som uttalar sig om Pommern nu.

Romantiker och så kallade förståsigpåare, dit jag säkert hör men ivern att framföra populistiska och osanna påståenden är uppenbar. Har nu läst i tidningen att nitning skulle vara så störande och med antydan om att hotellet störs. Jag vill påminna om debatten då vindmöllorna på Båtskären skulle byggas där det hävdades att bullret skulle vara så enormt på Järsö att det vore i det närmaste omöjligt att bo där. Det stod till och med i tidningen att det var personer som övervägde att flytta.

Nåväl, den som bemödade sig att läsa miljökonsekvensutredningen kunde då lära sig att bosättning inte rekommenderades inom en radie av några hundra meter, vill minnas det var 200 meter! Månne vi inte har ett liknande bekymmer här om, märk väl om, det skall bytas plåtar på Pommern och hon ligger i den nya torrdocken.

Sedan de omöjliga riggarbeten som inte kan göras på plats. Jag håller för tillfället på och plöjer igenom den förträffliga tidskriften ”Longitude tidskrift från de sju haven”, samtliga nummer. Tidskriften behandlar i huvudsak segelsjöfart. Har kommit till nummer 18 av 35. Tidskriften är tyvärr nedlagd sedan länge. Där läser man i var och varannan artikel: ”vi monterade ner rån och reparerade den, varefter vi satt den på plats osv.”

Läste också om någon av de åländska skutorna, tror det var Pamir, som monterat ner röjlar och övre brammar för att få ner tyngdpunkten och mera stabilitet, då dom inte lyckats få tillräckligt med barlast för att gå över Stilla Havet. På dessa skutor fanns inga lyftkranar eller avgudade varv att gå till. Sjömännen gjorde detta själva och ofta under mycket svåra förhållanden. Brast en bardun eller ett stag så nog såg man till att de blev utbytta eller reparerade utan att gå till varv. Månne det inte skall vara möjligt att göra samma operationer på ett stilla liggande skepp på 2000-talet!

Jag påminner mig om en onsdagsegling någon gång i början av 1970-talet då vi överraskades av ett våldsamt åskväder och det blev en så kallad överlevnads situation. Då vi seglade in i hamnen efter vädret lugnat sig, hade något hänt med Pommerns rigg. När vi kom närmare såg vi att övre bramrån på stormasten vikit sig, antingen av åskan eller den hårda vinden. Nog blev den rån snabbt utbytt, trots att Pommern då låg cirka 10 meter längre ut än idag och lyftkranar säkert inte kunde användas!

Jag skulle vara ytterst förvånad om inte Pommerns personal ser till att underhållet i riggen sköts på ett riktigt sätt. Jag tror färgen börjar flagna lite här och där.

Håkan Lindberg