Sjögren (Lib) har inte stöd för sin miljöpolitik
Problemet med landskapsregeringens miljöpolitik är inte miljöminister Katrin Sjögren. Problemet är att hon inte har stöd för sina åtgärdsförslag varken i majoriteten av liberalerna eller centern. Den politiska viljan att i realiteten påföra fiskodlingen eller jordbruket, vilka är de två största utsläppskällorna av fosfor respektive kväve, några betydande miljökrav är svag. Därför blir ministerns långa insändare om de egna insatserna långa och ordrika, men verkningslösa.
Liberalerna har alltid värnat fiskodlingens intressen, centern har värnat jordbrukets.
I vattenåtgärdsprogrammet för 2009-2015 anges en rad diffusa åtgärder, men beslut om utsläppsnivåer av kväve och fosfor skjuter man fortfarande framför sig. Hur det går ihop med arbetet för hållbar utveckling är en gåta. Om man ska kunna bibehålla ett långsiktigt hållbart vattenbruk och jordbruk måste man omvandla det i mer hållbar riktning. Det sker först när lagstiftningen reglerar näringarnas utsläppsrätter.
För Ålands del är det livsavgörande att ta itu med utsläppen i våra närmiljöer från både näringar, transporter och bosättning. Frågan om vattenmiljön och Östersjön löser man bara genom ett handfast, målmedvetet och långsiktigt miljöarbete. Att hänvisa till musselodlingar är ett desperat svar på en svår fråga. Det räddar heller inte Östersjön att skriva program efter program. Det kräver konkreta åtgärder och sådana har den nuvarande regeringen efter snart fyra år vid makten tyvärr inte levererat mycket av.
Camilla Gunell (S)
Carina Aaltonen (S)
Barbro Sundback (S)
