DELA

Självstyrelsen utarmas av bristande rättssäkerhet

Det politiska etablissemanget på Åland är på väg att godkänna en ny självstyrelselag som inte på något sätt lever upp till de krav som samtliga åländska politiska partier var överens om inför förhandlingarna i den så kallade Ålandskommittén:

En typ av ramlag där Åland bestämmer takten för övertagande av en rad nya områden, utan godkännande av Finlands riksdag.

Enligt Ålandskommitténs förslag fortsätter Finland att bestämma över i praktiken allt ekonomiskt väsentlig på Åland. Något framsteg för en utveckling av autonomin är det alltså inte fråga om i det fallet. Tvärtom kommer den ekonomiska tvångströjan att sitta lika hårt som tidigare, kanske ännu hårdare.

Man kan bara hoppas att ålänningarna bekantar sig med det liggande förslaget till ny självstyrelselag. Lagen lägger grunden för den åländska befolkningens rättigheter för de kommande 30(!) åren.

Trots att det handlar om en relation mellan två jämställda parter har Finland i förhandlingarna i Ålandskommittén helt och hållet dikterat villkoren. Nonchalansen från finsk sida har varit uppenbar. De finska representanternas frånvaro har varit mer regel än undantag. Finansministeriets envetna motstånd mot en utveckling av Ålands ekonomiska självbestämmande har hängt som en våt filt över förhandlingarna.

Ministeriets utlåtanden har framställts som dekret utan förhandlingsutrymme. De åländska förhandlarna har rätt och slätt blivit överkörda där alla, utom ÅF:s representant, vikt sig för de finska diktaten.

Ända sedan Åland tilldömdes sin självstyrelse av Nationernas Förbund, varigenom Finland garanterade att ålänningarna skulle få största möjliga frihet att bestämma över sig själva utan att utgöra en egen stat, har löftesbrotten från statsmakten avlöst varandra och dessutom eskalerat.

Åland behandlas som en ovälkommen gökunge som helst inte ska ha några särrättigheter alls. Verkligheten visar med all tydlighet att löftena från 1921 är tomma och att Finland inte går att lita på.

Politiseringen har även nått det oberoende rättssystemet. På senare tid har Högsta domstolen dömt till Finlands fördel, trots att självstyrelselagen ger ålänningarna rätt till inflytande. Det gäller t ex kravet på att Åland ska ha medbestämmande gällande EU:s fiskekvoter.

Kan man då säga att rättssäkerheten fungerar i dagens Finland? Svaret är: Nej! Den åländska autonomin regleras av finskt politiskt godtycke. Nonchalansen mot Ålands folk har inga gränser.

Ingångna avtal om bl a vindkraftsstöd bryts med ett politiskt ryck på axlarna. Finansministeriet presenterar ekonomiska utredningar som inte äger någon som helst verklighetsgrund – utredningar som sedan slås upp stort i finsk media till Ålands nackdel.

Står inte våra politiska företrädare upp för oss ålänningar kommer Åland sakta men säkert att inlemmas i ett allt mer finskt Finland. Den tilltagande utarmningen av det svenska språket visar vart Finland är på väg. Frågan vi ålänningar måste ställa oss nu är: Ska vi acceptera detta? Och vad gör vi för att motverka det som sker?

Utvecklingen av Ålands självstyrelse inom skatteområdet möts med stor skepsis från näringslivet. Argumenten fokuserar på problem istället för konstruktivitet. Hittills har näringslivet inte presenterat en enda möjlighet med egen beskattning.

Tamt och knappast utvecklande. För inte allt för många år sedan gick det åländska näringslivet i bräschen för en egen beskattning. Frågan är: Vad har hänt? Hur kommer det sig att Ålands näringsliv inte vill/kan se möjligheterna med en egen beskattning som kan anpassas efter lokala förutsättningar?

Uppenbarligen har inte näringslivet förtroende för våra politikers förmåga att sköta, utveckla och förbättra näringslivets förutsättningar och behov utan litar mer på riksdagen i Helsingfors. Synsättet speglar tyvärr förtroendet för Ålands existens som självstyrt område.

Ålands framtid kommer aldrig att ge upp kampen för ålänningarnas rätt att bestämma över sig själva, rätten till vårt svenska språk och vår egen kultur.

Vi vet att stödet för vår kamp växer på Åland. Det är du som gör skillnad.

Rolf Granlund (Åf)