Självstyrelse EU = problem
Självstyrelsen formades i tiden för att ge ”Ålands inbyggare befogenhet att själva ordna sina förhållanden inom så vida gränser rikets enhet och suveränitetsprincipen det medgiver“ skrev medicinalrådet Artur Tollet och lagman John Uggla år 1930 i boken ”Lagstiftningen angående självstyrelse för Åland”. Det främsta syftet var som bekant att ge oss ålänningar tillräckliga instrument at bevara Åland enspråkigt svenskt.
Då liksom nu strävar vi progressiva självstyrelsepolitiker dagligen efter att bevara Ålands språkliga status. Utmaningen har inte blivit enklare. Ett aktuellt exempel är att byggregler i allmänhet inte finns på svenska i Finland, vilket fått flera eniga lagting att sätta motsvarande rikssvenska regelverk i kraft på Åland. Högsta domstolen och presidenten har dock använt alla juridiska – men även politiska – argument till att sätta stopp för detta.
Inte nog med att åländska byggare föreslås tillämpa ”Ympäristöministeriön asetus rakennusten energiatehokkuudesta annetun ympäristöministeriön asetuksen muuttamisesta”. Vi riskerar även tack vare den utdragna juridiska processsen att bötfällas av EU-domstolen med 19.178 € per dag för att vi vill bevara vår svenskspråkighet. Räknas böterna ut retroaktivt sedan sista implementeringsdagen den 9 juli 2012 uppgår böterna till minst 12 miljoner €.
Liknande faror såg Centern framför sig när man lanserade sin största valbluff 2003. Först gav de klokt nog sitt nej till att påföra Åland ansvaret för eventuella EU-böter. Så fort valet var över återfanns centern bland den majoritet i lagtinget som accepterade Finlands utpressningstaktik. Ålands Framtid stod som så ofta ensamt fast vid ursprungslinjen.
Resultatet av den förda självstyrelsepolitiken ser vi nu. Självstyrelselagens 43 § stadgar klart och tydligt att ”Statsrådet skall även se till att bestämmelser och föreskrifter som skall gälla i landskapet finns tillgängliga på svenska.” Ingenstans nämns att den åländska byggbranschen skulle utgöra något undantag men att helsingforsregeringen konsekvent bryter mot självstyrelselagens språkbestämmelser föranleder varken åtgärder eller böter. De som i själva verket borde betala är ju faktiskt den finska staten vars bristande språkpolitik i grund och botten orsakat situationen. Något vi kunde argumentera för om Finland hade fått fortsatt ansvar för EU-böterna.
Ålänningarnas vilja att förbli en del av unionen är stark, men villkor vid vårt inträde var att självstyrelsen skulle kunna förverkligas samt ett visst inflytande över besluten i Bryssel. Ängsliga självstyrelsepolitiska beslut och en allt annat än utvecklingsorienterad statsmakt har dock effektivt sett till att begränsa våra villkor.
Åland måste i enlighet med folkviljan kunna hantera sitt EU-medlemskap utan att skicka vare sig svenskan eller samhällsutvecklingen på reträtt. Därför arbetar vi i Ålands Framtid för ett utträde ur Finland. Ett utträde som ger Åland frihet att anta den lagstiftning Ålands folk väljer men även ett fullvärdigt inträde i samtliga beslutsorgan i Bryssel.
Axel Jonsson
Ålands framtid
