Självförsvarskurs – bra komplement
Läser i Nya Åland den 17 juni att stadscentern genom Britt Lundberg och Roger Nordlund föreslår kurser i självförsvar för tonårsflickor.
”Att lära en medmänniska självförsvar och hur man skall agera för att undvika hotfulla och farliga situationer kan vara en ovärderlig kunskap för livet”, säger de i en motion till stadsfullmäktige.
Att lära en medmänniska självförsvar stöder jag till fullo, för vi kan alltid hamna ut för oförutsedda situationer som vi inte är förberedda på. Att ha kunskap i självförsvar stärker både självkänsla och självförtroende och är en bra metod att lära känna sig själv både fysiskt och psykiskt. Så positivt på alla sätt!
Resten av resonemanget är säkerligen välmenande fast jag uppfattar ”orsak och verkan”-sammanhanget som både förenklat och förskönat då fokus läggs på tonårsflickor. På vilket sätt menar stadscentern att brotten skulle minska och på vilka grunder?
Ligger problemet hos flickorna, om de kan eller inte kan försvara sig? Om flickor lär sig undvika att hamna i utsatta situationer, så klarar de sig. Det kan tolkas att det är tonårsflickorna som är huvudproblemet och kan till och med uppfattas som en form av skuldbeläggning.
Flickor är till sin natur fysiskt svagare än pojkar, fast det betyder inte att flickor är fysiskt handikappade. Det handlar om lika rätt att ”leva och verka” och inte att flickor ska behöva anpassa sitt liv för att ”verka”.
Det kan jämföras med ett synnerligen vanligt resonemang som ofta förs i samband med våldtäkter. Att om flickorna inte skulle vara så lättklädda så skulle överfallen kunna undvikas. Det finns inte några ursäkter, det ska räcka med ett ”nej”.
Det börjas i fel ända och i mina ögon ”tassas det på tå” kring den egentliga problematiken, vilken är det våld som sker och de övergrepp som utförs!
Det är kärnan till problemet och det är där vi behöver sätta in resurserna. Sen kan insatser som bland annat självförsvar vara ett komplement i den förebyggande anti-våldsprocessen. För hur gärna vi än önskar ett våldsfritt samhälle, så kommer det alltid att förekomma någon form av våld.
Här kan vi fundera över bland annat vilken påverkan allt utbud från media och alla de spel som finns i omlopp har på barn och ungdomar. Det har framkommit i flertalet undersökningar vilken negativ påverkan alla dessa våldsspel har på barnen och hur det hämmar bland annat den empatiska utvecklingen.
Så det finns mycket att underbygga och återigen vill jag lyfta fram hur viktiga vuxeninsatserna är, att vi finns tillgängliga för våra barn och ungdomar.
Så en önskvärd målsättning i det framtida förebyggande antivåldsarbetet är exempelvis fler föräldrastödsprogram och föräldranätverk och att man i skolornas läroplan prioriterar teman i form av till exempel rollspel som bygger på samspel, attityder, värderingar, empati och respekt. För att lära eleverna hur man ska agera för att undvika att vara hotfull och farlig. Hur man samspelar, sätter gränser och inte begår övergrepp. Kort och gott, att lära sig respektera andra människor.
Jessica Eriksson
Kalmarnäs
