Sipilä saknar valmöjligheter
Johan Orre tycks ju missar flera poänger i sin kritik (17.9) mot Sipilä och regeringens förslag på hur man ska spara. Orre tycks dra slutsatsen att Sipilä och hans mindre muntra gäng har valt åtgärder så att dessa ska slå mot kvinnor och låginkomsttagare på grund av någonslags antipati mot dessa grupper.
Sanningen är väl snarast den att betungande sparåtgärder har varit aviserade sedan länge ifall samhällsfördraget inte blir av och att regeringen därför i första hand valt att försöka få igenom samhällsfördraget för att det är så de önskade att besparingarna skulle ske. Finland har inte lyxen att låta bli att vidta större åtgärder för att återställa konkurrenskraften.
Påståendet att skatteplanering leder till att Finland går miste om skatteintäkter är per definition felaktig då skatteplanering håller sig inom ramen för vad som är lagligt och därmed betalar de individer och bolag som skatteplanerar den skatt det är tänkt att de ska betala.
Problemet som existerar är att skattelagstiftningen är så komplex att många som inte har råd att anlita skattekonsulter betalar en högre skatt än vad de skulle behöva betala.
Dessutom kommer Orre med ett kategoriskt påstående om att ökad (ekonomisk) ojämlikhet omöjligt kan vara bra för konkurrenskraften. Påståendet är ju inte bara så lite klumpigt då man bara behöver ta sig en titt på kommunistiska länder och deras track-record angående konkurrenskraft.
Orre har dock slagit huvudet på spiken på frågan om att alla är överens om att det måste sparas någonstans för att undvika att bli Grekland. Dock saknas fortfarande den lika viktiga insikten om att dessa åtgärder faktiskt kommer att drabba någon, de välbärgade och företagen kan inte skattas allt för mycket då de kommer att smita iväg utomlands, medelklassen valde att genom facken säga nej till ett samhällsfördrag.
Vad har Sipilä då för val annat än att spara så att de drabbar låginkomsttagarna? Att köra samhället i totalt i botten så att vi alla har extremt dålig stämning om några år?
Henrik Storå
