Sex läkarbesök innan diagnos
Erika Boman har gjort en forskning om äldre kvinnors hälsa på Åland. Så långt allt väl. Nu borde det vara aktuellt med en ny undersökning om hur kvinnor som är äldre blir bemötta och diagnostiserade inom sjukvården på Åland.
Efter några månaders vandring mellan olika läkare både privat och den allmänna sjukvården utan att få rätt diagnos här på Åland börjar man undra om det är mer än GULDKANT som skall bort och säkert mycket mera i så fall. Att man redan gjort drastiska nedskärningar på äldre kvinnor kan konstateras. Året är inte slut ännu. Spara är alltid en fördel, men spara på fel sätt är inte bra.
Efter en tid med smärta i höger knä gjordes ett besök på Hälsocentralen och fick konstaterat att det var artros och cykla var bra. Begärde då röntgen men det var onödigt. Cykling är nästan min dagliga motion och det hade blivit omöjligt på grund av smärtan. Väntan på återbesök blev alltför lång så valet blev att få kontakt till den privata vården.
Där fick jag i allafall remiss till röntgen. Bilderna fick också arkiveras på ÅHS och betalningen fick jag naturligtvis göra själv med undantag för den struntsumma FPA står för. Efter några dagar fick jag besked av läkare att det var ingenting egentligen som kunde åtgärdas, eventuellt efter en månad om det var ont ännu efter ungefär en månad avhjälpa med kortison.
Några dagar senare blev smärtan i mitt knä så illa att det blev att försöka med akuten. Där konstaterade läkaren, en kvinna, att det kunde vara menisk eller en ledbandsskada. Hon skrev remiss till en ortoped.
Den läkare som remissen gick till gjorde en undersökning. Det var inflammation och fick då en kortison och återbesök efter några veckor när läkaren var här på nytt. Någon meniskskada hade jag inte i min ålder! Någon magnetröntgen behövdes inte heller.
Hem med det onda och ingen bättring. Återbesök och ny spruta, ingen remiss till magnetröntgen. Ny tidsbokning som avbeställdes! Mycket kortison på en så kort tid och ingen lindring, det var helt absurt.
Smärtan blev mer olidlig så det blev att ta kontakt med Pulssi i Åbo och ortoped Kari Kangassalo konstaterade när magnetröntgen var gjord en trasig menisk som måste opereras bort. Efter några minuters betänketid var det bara att boka tid. Den skulle gå att avboka om det skulle bli något annat allternativ.
När jag tog kontakt till ÅHS fick jag tid till nästa ortoped. Han konstaterade att magnetröntgen gjorde man inte på knän här det var så många andra som hade förtur. Äldre kvinnor går tydligen inte att prioritera oavsett vad det är för fel. Om man inte gör en tillförlitlig diagnos vad skall man då åtgärda? Han konstaterade också att titthålsoperationer av knän hade man gått ifrån det var praxis.
Det var den privata sjukvården som gjorde detta. Men han konstaterade att en trasig menisk blev i alla fall inte hel igen! Risken var stor för blodpropp och eventuellt någon förlamning. Att det finns risk för blodpropp det är det med varje operation, det blir svårt om man för den anledningen slutar operera.
Fick ett erbjudande att om jag skickade efter bilderna skulle de bedömas vad som skulle åtgärdas. Märk väl bedömas när det redan var konstaterat vad som var fel!
Det blev ett lätt beslut! Vi har så bra förbindelser tack vara våra färjor och på ett dygn är man hemma igen. Det känns så otroligt skönt att slippa smärtan och ser med tillförsikt framemot att kunna promenera och cykla igen. Trots att det finns artros i mitt knä som tids nog ställer till problem. Ordspråket som talar om att man skall vara frisk för att vara sjuk håller tydligen ännu.
Att sjukvården finns till för patienten och inte tvärtom är inte att glömma bort. I skrivandets stund har det gått en vecka, mitt beslut att söka vård på Pulssi var bra beslut. Betydligt fattigare för någon ersättning blev det inte. Det svar jag fick när jag bad att eventuellt få en remiss. Nej remiss kunde jag inte få.
När jag påpekade om hur felbedömd jag blivit, svaret blev att det skulle jag lämna bakom mig.
Ett gott nytt år
Maj-Britt Blomsterlund
Pensionerad Närvårdare
