Satsningen på ungdomens hus känns helt rätt
Vi har aldrig haft så utbildade och kompetenta unga på Åland som vi har i dag. Samtidigt har vi alltfler unga som uppger att de lider av psykisk ohälsa, samt unga som på grund av olika faktorer riskerar att hamna i sårbara situationer. Den växande psykiska ohälsan bland unga utgör en av de största folkhälsoutmaningarna vårt samhälle står inför.
Undersökningen Hälsa i Skolan visade på att var tredje tjej i yrkesgymnasiet upplever medel till svår ångest, dagligen. Så att detta är och bör vara ett högprioriterat område står nog klart för alla. Den psykiska ohälsan berör också många andra områden och hänger tätt ihop med mobbning, skolavhopp och drogmissbruk.
Lägger vi ordentliga resurser på hälsofrämjande och förebyggande arbete slipper vi släcka bränder och fundera över hur många fler poliser vi behöver. Paradoxen är tyvärr dock att det är svårt att sätta en prislapp på icke-händelser. Vi lever i en tid som är skrämmande för många unga. Självklara värderingar utmanas. Lögner, hot, verbala attacker och ifrågasättande av fakta har blivit vardagsmat och inte bara något man möter på internetsidor som avpixlat längre.
Nej, i USA tillträder snart en ny president som vunnit valet med just dessa metoder. Så jag förstår väl att oron är stor, -vi borde alla vara oroliga. Kommer vi att lyckas vända den globala uppvärmningen, trots de bästa av intentioner? Troligtvis inte – och detta vet våra unga. Lägg därtill hotet rörande framtidens jobb. Försvinner dessa till låglöneländer? Gör effektiviseringen, automatiseringen och robotiseringen att färre jobb ska delas på fler? Ja, risken finns. Jag förstår att oron är stor – även om vi som samhälle kan möta upp mot denna nya arbetsmarknad, och se möjligheter istället för hot.
Redan nu finns en väl utbyggd och tillgänglig psykiatri i nya fina lokaler. Och genom skolhälsan får gymnasieungdomarna tillgång till god hälsovård, i nära samarbete med Ålands gymnasium. Men fortfarande finns vita fläckar. Speciellt gällande stöd och hjälp där tröskeln för att få hjälpen är låg. Min förhoppning är att ungdomens hus ska fylla en stor del av denna vita fläck. Genom att redan befintliga verksamheter och organisationer kan husera där finns möjligheter till tätare samarbete, goda idéer och snabba beslut och åtgärder.
Men jag tror det är viktigt också att hitta precis rätt nivå. Tonvikten bör ligga på hälsofrämjande och förebyggande arbete. Och då hoppas jag att kulturen kan hitta sin plats i huset. Glädje, skratt och kreativitet ska ha en plats i huset likväl som allvarliga diskussioner, lotsande, rådgivning och tröstande kramar. Framtiden är här, och vi ska utnyttja de möjligheter som finns till buds på ett smart sätt. Vi ska ha örat mot marken och använda oss av nordiska best practice-metoder.
Ibland behöver dessa inte kosta något. Som tex den nätbaserade hjälpen mot psykisk ohälsa som Föreningen Tilia erbjuder i Sverige, och nu även på Åland. Genom Tilia kan unga i åldrarna 12-30 få en snabb kontakt via chatt och mejl, och ålänningar är även välkomna att delta i föreningens lägerverksamhet.
Detta samarbete uppstod genom kontakter inom Nordiska Rådet och är ett bra exempel på när politik snabbt kan ge konkret resultat när vi vidgar våra vyer och nätverkar utanför Åland.
Ett annat projekt som förhoppningsvis kan erbjudas åländska högstadieungdomar inom kort är den hälsofrämjande metoden YAM. Karolinska institutet står bakom metoden som visat sig vara mycket framgångsrik i Europa genom att förebygga psykisk ohälsa och självmord bland unga.
Och även gällande detta har vi fått positiva signaler om ett åländska deltagande. Min förhoppning är att 2017 blir året som vi vänder den negativa trenden när det gäller psykisk ohälsa.
Tony Wikström
Lagtingsledamot (S)
