DELA

Samförstånd när Finland ensidigt dikterar villkoren?

Det så kallade ramlagsbetänkandet som alla partier är överens om innehåller en väsentlig utveckling av det åländska självstyrelsesystemet. En utveckling som de finska myndigheterna troligtvis kommer att försöka bromsa på många olika sätt, det behöver vi inte hymla om. Därför måste vår regering ha en synnerligen väl genomtänkt strategi hur de skall hantera den biten.
Historien har visat oss att det internationella kortet brukar vara det enda som biter om inget annat hjälper.

Åland användes nyligen som ett led i Finlands kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd, genom att ett seminarium om internationell konfliktlösning ordnades i New York. Den erfarenhet Finland har av 90 års existens med ett autonomt område inom sina gränser ansågs så värdefulla att det skulle kunna bidra för Finland att uppnå sina mål.
Det är tyvärr allt för vanligt att de åländska företrädarna är nöjda bara de får vara med och att det inte leder till så mycket mer för åländskt vidkommande. Skulle regeringen haft en strategi för självstyrelseutvecklingen skulle de till exempel ha sagt: Jo detta medverkar vi gärna till men då vill vi i gengäld ha en deklaration från finsk sida om en verklig utveckling av det åländska självbestämmandet.

För att få reda på hur det låg till frågade jag lantrådet Camilla Gunell under senaste frågestund i lagtinget, om LR överhuvudtaget tänkt i dessa banor? Och om de insett de möjligheter som nu gick förlorade? Tyvärr blev vi helt att tala förbi varandra. Gunell drog till med att hon inte ville ha hot eller kohandel som strategi utan dialog och samförstånd med Finland för att utveckla självstyrelsen.
Men är det faktiskt hot och kohandel om Åland använder sig av normalt politiskt umgänge med Finland, dvs att vi i ett gynnsamt förhandlingsläge försöker få ut något som är bra för Åland? Och är det verkligen dialog och samförstånd när den ena parten dvs Finland ensidigt dikterar villkoren?
Det anser inte jag och jag tror faktiskt inte att lantrådet heller innerst inne tycker så. Men svaret jag fick visade att vår regering inte ens tänkt på att saken och det är mycket allvarligt i sig.

Anders Eriksson
Ålands Framtid