Samarbete – inte ”myteri”
Redaktör Bladh sparar inte på krutet i den bredsida han levererar på ledarplats angående samgåendet mellan obunden samling och moderaterna.
Några kommentarer till det. För det första ska åländsk politik mätas med åländsk måttstock och inte med svensk på det sättet att politiken är mer knuten till person än till parti både formellt och beträffande väljarnas preferenser vilket också vetenskapliga mätningar visat.
Ålänningarna röstar i först hand på person och man skriver också i praktiken en kandidats nummer på valsedeln. Sålunda är det väljarna som avgör vem som blir vald på Åland medans det är i huvudsak partierna som bestämmer det i Sverige.
Banden mellan parlamentariker och parti är sålunda inte så starka som i Sverige.
Ett parti med representation i lagtinget har makt. Med den makten förverkligar man så mycket som möjligt av de sakfrågor man lovat i valet. Makten är ett medel för detta, inte ett mål i sig. I ett parti är makten fördelad både som i ett andelslag och som i ett aktiebolag samtidigt. Inom Obunden samling har lagtingsgruppen haft en stark och självständig ställning, annars skulle inte obundenheten fungera. I partiarbetet har varje medlem en röst, en medlem utan politiska uppdrag väger lika tungt som den lagtingsledamot som fått flest röster i val.
Medlemmarna i Obunden Samling utgör dock bara ca 5% av antalet väljare i senaste val. För den som invalts i lagtinget gäller det se alla väljare som huvudmän och ta mått och steg för att förverkliga det man lovat på bästa sätt. De som idag sitter i lagtings- och ministergruppen har fått nästan 70% av rösterna som avlagts på Obunden Samlings kandidater. Dessa har sålunda ”aktiemajoriteten” när det gäller det förtroende som visats i val.
Den medlem som kommer med i det nya partibygget Moderat Samling kommer att få större inflytande eftersom politiken kommer att förankras bland medlemmarna på ett annat sätt, mer demokratiskt.
I den överenskommelse som ligger till grund för samgående sägs bl.a.:
”Under återstoden av lagtingsperioden förs den politik som partierna gått till val med i respektive valprogram samt överenskommit om med de andra regeringspartierna i handlingsprogrammet för sittande landskapsregering. Inför valet 2015 revideras partiprogrammet och de sakpolitiska programmen.”
Detta gör att vi förvaltar våra väljares förtroende på bästa sätt samtidigt som vi förbereder ett nytt alternativ till nästa val.
Mot bakgrund av detta är det fel att kalla samgåendet med moderaterna för myteri. Detta ligger i ”rederiets” – alltså väljarnas – intresse, som vi ser det. Det var heller ingen felbedömning av medlemmarnas vilja, den har vi inte bedömt på förhand utan var beredda på att inte alla skulle känna sig bekväma i detta.
Vi tror dock att våra väljare och ålänningarna som helhet vill se mer konstruktivt samarbete. Nya utmaningar väntar Åland och vi måste samlas oss för att möta dem och kunna utveckla vårt framgångsrika samhälle tillsammans med de andra partierna i åländsk politik.
De medlemmar i Obunden Samling som vill komma med oss till Moderat Samling får göra det, ingen ska tvingas göra det mot sin vilja. Det är något man ska göra i enlighet med sin fria vilja. Välkommen med, du som vill!
Danne Sundman
Svar: Det är fullt förståeligt att Danne Sundman och de övriga avhopparna från Obunden Samling vill rättfärdiga sitt handlande. Faktum kvarstår: De gick till val som Obundna kandidater, utsedda av Obunden Samling, förde fram Obunden Samlings gemensamma valplattform. Men ska nu företräda ett annat parti utan partimedlemmarnas godkännande och utan väljarnas godkännande. Sundman menar att han följer sina väljares vilja. Hur kan han veta det? Senast en fråga ställdes till väljarna, den om Sundman får förtroendet att företräda dem, var i valet för två år sedan. Då stod det Obunden Samling på valaffischer och valsedel.
Så till missbedömningen. Det är alldeles uppenbart för alla, säkerligen också för Sundman, att partitoppen missbedömde medlemmarnas vilja gällande graden av samarbete. Hade man trott att förslaget skulle möta det motstånd det nu gjort hade man knappast ens fört fram det, utan bara hoppat av. Som man nu gör, utan stöd från det parti som fört fram dem till den makt de nu tar med sig till ett annat parti.
Jonas Bladh, chefredaktör
