DELA

Samarbete är svaret

I dagarna har vi tagit del av artiklar och insändare om hemlösa på Åland. Man kan lätt få ett intryck av att de sociala myndigheterna inte agerar utan låter människor falla mellan alla de skyddsnät som de facto finns och det har även väckts farhågor om att antalet hemlösa kommer att öka. Vi har goda resurser i de åländska kommunerna att ordna det så att var och en som vill får den hjälp de behöver. Men vad gör en myndighet om personer vägrar att ta emot t ex erbjudande om behandling av missbruk?

Om man istället väljer drogerna framom behandling. Jag anser att det ska vara lätt att få stöd och hjälp om man vill sluta missbruka och min uppfattning är att man från de sociala myndigheternas sida erbjuder olika insatser om man vill bryta sitt missbruk. Tyvärr är det så att hur gärna man än vill kan de sociala myndigheterna inte ta över ansvaret över vuxna människors liv och dennes rätt till självbestämmande. Prognoserna för hur framgångsrik en behandling är helt beroende av hur motiverad den missbrukade är. Går man in med tvingande åtgärder tar man också över ansvaret från den vårdade. En stor del av socialarbetarnas jobb går ut på att motivera missbrukaren till vård.

Landskapsregeringen ser gärna att fler sociala utvecklingsprojekt kommer igång i kommunerna. Målsättningen är att uppmuntra till fler förebyggande projekt och att stötta praktiskt socialarbete. Vi anser också att det är viktigt att sprida positiva erfarenheter till hela Åland, så som projekt Perspektiv i Sund och Jomala, där individuell rådgivning och stöttning gav goda resultat. Ett annat intressant sätt att utveckla socialarbetet är att införa en form av familjearbetare hos personer med sociala problem dvs mer stödjande insatser i hemmen. Vi måste också arbeta aktivt med att minska missbruket av alkohol och andra droger i samhället.

Frågan om lämpliga boendeformer för personer med särskilda behov är vikti g och behöver belysas ytterligare. På Åland har vi flera olika klientgrupper som skulle behöva varierande former av stödboenden. Det finns klienter med Huntington, MS, ALS, missbrukardemens och psykisk ohälsa som är i behov av skräddarsydda lösningar eller specialboenden. De sexton åländska kommunerna är var och för sig för små för att inrätta stödboenden för en viss målgrupp utan det behövs ett nära samarbete med andra kommuner eller genom köp av tjänster från andra tjänsteproducenter. Detta är en fråga som förhoppningsvis på sikt kan lösas genom den gemensamma sociala myndigheten som kallas Kommunernas socialtjänst.
En ökad hemlöshet på Åland är något som jag som socialminister inte kommer att acceptera.
Carina Aaltonen
Socialminister