DELA

Rovdjuren bara en del av problemen

Henri Pettersson undrar varför ”naturexperterna” inte noterar de ”nya rovdjuren” som det överhängande problemet för skärgårdens fågelbestånd. Naturexperterna ser mycket mer än H. P. anar. Minkar och mårdhundar har beskrivits och deras roll i miljön analyserats i mer än femtio år i många både vetenskapliga och populära artiklar och skrifter.
Både minken och mårdhunden är rovdjur som följer sina naturliga instinkter. De kan inte klandras för det. De skyldiga till eländet är de människor som ”slarvat ut” dem i vår natur där de inte hör hemma. En del av skulden faller också på jägarkollektivet som inte förmått hålla efter dem tillräckligt effektivt från början.

Minken i skärgården är relativt lättjagad, dels med fällor, dels med hjälp av upplärd hund. Just nu under senvintern och förvåren, innan fågelhäckningen inletts, är den idealiska tidpunkten för minkjakt på holmar. Man kan täcka relativt stora områden per båt och låta hunden markera minkens daglega.
Sen drivs minken ut med lövblåsare och skjuts eller tas av hunden. Metoden är väl utprovad och effektiv, men förutsätter givetvis jaktmyndighetens tillstånd.

Mårdhunden är ett svårare problem genom deras talrikhet. Men också de kan relativt lätt spåras upp med hund när marken är snöfri och mårdhundarna aktiva. Effektivast kan de tas på åtel under höst och tidig vår, i synnerhet nu när man kan använda artificiellt ljus.
Det finns goda exempel på väl inmatade åtlar med skräpfisk och rens, där motiverade jägare tagit många tiotals mårdhundar under en höst.

Problematiken kring minskande ejderbestånd är komplex. Det är klart att havsörn tar många ådor under ruvningstiden. Observationer runt Hangö udd visar att ca. 10% av ådorna dör och drygt 20% av ejderbona förstörs p.g.a. havsörnarna.. Men det säger inget om hur många av ådorna skulle ha lyckats eller misslyckats utan örnarnas närvaro. Flera års studier i Sverige har visat att en betydande del av de vårflyttande ådorna är i så mager kondition när de anländer till häckningsplatsen, att det är tveksamt om de överhuvud skrider till häckning.
Ådor äter just ingenting under ruvningstiden och är således beroende av de fettdepåer de lagt på sej inför häckningen. Vissa dör på boet under ruvningen. Många ejderbon plundras också av kråka och korp, men de är ju naturliga ”fiender” som ejdrarna är vana vid sen gammalt.

Även ejderkullarna gallras normalt av trut, örn och uv, men också här beror utgången till en del på ungarnas kondition de första veckorna. Ådornas påvisade svaga B-vitaminstatus kan ha ”ärvts” av ungkullen vars överlevnadschanser därmed minskar.
Vad gäller den skeva fördelningen hanar/honor är det lätt att missta sej när man räknar dem på häckningsplatserna. Dels är ådorna betydligt svårare att observera på lite håll och blir lätt underskattade, dels kan hälften eller mer redan vistas på land. Det bästa är att räkna dem under sträcket i april och säkraste resultatet får man genom att fotografera de passerande flockarna. Med dagens superkameror är det ingen större konst att få fram de i det närmaste exakta antalen på bild.
Mina egna taxeringar i södra Delet de två senaste vårarna har gett proportionerna guding/åda = 2,2–2,5 /1. De resultaten överensstämmer hyfsat bra med taxeringar i Stockholms skärgård.

Henri Pettersson menar att fågelskådarnas statistikkurvor inte är till nytta för någon. Kanske grundar han sin uppfattning på jägarsamfundets egna tendentiösa hösträkningar där man inte lyckades hitta några jaktbara mängder ejder runt Åland.
En uppföljning av hösträkningarna gjordes av en grupp fastlandsornitologer i slutet av augusti 2012. Man räknade under sex dagar från fasta utsiktspunkter i skärgården och längs skärgårdstrafikens rutter. Totalt 5310 ejdrar noterades spridda över hela skärgården, med undantag av Geta och Hammarland norra delar där vädret omöjliggjorde meningsfulla taxeringar.
Inte heller kunde man besöka de stora fjärdarna mellan Lågskär och Mörskär där tiotusentals ejdrar brukar dröja sig kvar till medlet av september. Den största enskilda ansamlingen 2895 ex. sågs från Kökar Alvik.
Johan Franzén
Föglö.