DELA

Rösta för att vitalisera kyrkan

Snart är det dags att gå till valurnorna igen, denna gång för att välja ledamöter i de åländska församlingarna.
Det är en rättighet i vårt land att rösta, men tyvärr verkar flertalet tycka att detta val är mindre viktigt än andra och avstår därför. Det är beklagligt av flere orsaker. Dels betalar alla församlingsmedlemmar skatt och borde därmed vara intresserade av hur skattemedlen används, dels förfogar församlingarna ofta över stora värden – två av Finlands tio rikaste församlingar finns på Åland, nämligen Saltvik och Hammarland.

Det handlar emellertid inte bara om ekonomiska värden utan också om kulturella och sociala – eller rättare sagt borde handla, för på Åland verkar de flesta församlingarna sova en törnrosasömn och glömma eller ignorera några av sina viktigaste uppgifter. Förmodligen är detta anledningen till att församling och kyrka allt mer försvinner ur folks medvetande och att det ofta är så svårt att få människor engagerade i församlingsarbete?
På många håll resulterar detta i att man nödgas söka med ljus och lykta efter personer som ställer upp som kandidater i valet till kyrkofullmäktige, vilket resulterar i sämjoval, något som är olyckligt ur demokratisk synvinkel.

En församling skall vara en andlig mötes- och växtplats för alla, oavsett ålder och oavsett var man befinner sig i livet! Det är inte bara gudstjänst och förrättningarna vid de stora livshändelserna, alltså dop, konfirmation, vigsel och begravning, som hör till församlingens grundläggande uppgifter, utan det finns mycket däremellan! Empati, närvaro och handling borde vara honnörsord!
Församlingen måste alltså även satsa på en utåtriktad verksamhet som vänder sig även till dem som av olika anledningar inte kommer till kyrkan annars. Det klagas ofta på att det finns för lite att göra för barn och ungdomar, att många gamla sitter ensamma, att utslagning och missbruk ökar. Här finns det mycket man kan åstadkomma.

En av orsakerna till bristen på aktiviteter och engagemang i de åländska församlingarna är att det saknas riktlinjer. I Sverige, där jag tidigare bodde, finns en fastlagd församlingsinstruktion som både är en grund och ett stöd för fullmäktige och kyrkoråd att förverkliga det uppdrag som man har. Detta gäller i varje församling, och därför har t o m de minsta landsbygdsförsamlingarna ett jämförelsevis stort socialt engagemang och ett ofta imponerande utbud av aktiviteter för alla åldrar.
Jag var för något år sedan i kontakt med ett par mindre församlingar just på landsbygden i Sverige för att höra vad som erbjöds och fick höra talas om allt från baby- och småbarnsgrupper, juniorverksamhet, körsång, mansgrupper, utfärder, lägerverksamhet, pensionärsträffar, konserter, föreläsningar för att nämna en del. Det man inte klarade av på egen hand samarbetade man med någon grannförsamling om och skapade på så sätt nya nätverk.

Det är inte säkert att allt detta skulle passa på Åland, och en del – men långtifrån alla – församlingar har kanske redan en viss, blygsam verksamhet. Vill man vitalisera församlingslivet, så går det. Förr talade man ofta om att kyrkan låg mitt i byn och menade då inte bara geografiskt; i dag verkar det som att den ligger en god bit ut i periferin! Det är nu vi har möjlighet att ändra på det här, så utnyttja detta tillfälle i november och låt era röster höras och räknas!

Michael von Beetzen
Hammarland