Respekten för rättsstaten måste återupprättas
I morgon kommer riksdagen slutbehandla förslaget till jourreform. Om inte ett mirakel sker kommer det att betyda att Finland i framtiden får 12 sjukhus med omfattande jour, men att Vasa inte är ett av dem. Det betyder att den omfattande jourvården av 85 000 svenskspråkiga österbottningar i praktiken kommer att behöva lösas i Seinäjoki. Seinäjoki har ett enspråkigt finskt sjukhus som hittills inte haft lagstiftat krav att kunna betjäna på svenska. Av den här anledningen har vi i svenska riksdagsgruppen gjort allt i vår makt för att få regeringen att ändra sig och i stället gå in för en modell där 13 sjukhus skulle få omfattande jour, inklusive både Seinäjoki och tvåspråkiga Vasa. Natten till tisdag förra veckan hölls lagförslagets första behandling i plenisalen. Det kändes ganska absurt att vid ett extrainsatt midnattsplenum, en måndag – då många ledamöter är borta, behandla en fråga av så här stor vikt. Alla svenska riksdagsgruppens 10 medlemmar tog sig i ilfart till Helsingfors för att kunna delta i behandlingen. Ett nattligt plenum, som slutade kl. 04.27 på tisdagsmorgonen, är dock inte det enda konstiga i den här frågan. Hela processen har varit så märklig att det stundtals känts som om rättsstaten satts på undantag och allt sunt förnuft kastats överbord. För det första presenterade regeringen ett förslag som man på förhand visste att kommer bli mycket problematiskt att förena med grundlagens stadganden om språkliga rättigheter då man valde Seinäjoki framom Vasa. Flera experter, bl.a. jubileumsfonden Sitra och Institutet för hälsa och välfärd THL hade dessutom föreslagit att Vasa borde väljas framom Seinäjoki. För det andra så smög lagberedningen i social- och hälsovårdsministeriet in ett grovt faktafel i lagförslaget. Lagförslaget hänvisar till en tidigare tolkning av riksdagens grundlagsutskott. Problemet är att grundlagsutskottet aldrig gjort en sådan tolkning. Det här felet kan inte ha kommit in av misstag, utan måste ha skett medvetet, vilket är oerhört allvarligt. Felet upptäcktes i riksdagen, men det är inte riksdagens uppgift att faktagranska propositioner. Riksdagen måste kunna lita på lagberedningen.
Hur det här felet lyckats passera justitiekanslern, som har i uppgift att granska lagförslagen under beredningsprocessen, är det många som har frågat sig. Ett indirekt svar på den frågan kom i gårdagens Helsingin Sanomat där justitiekanslern Jaakko Jonkka säger att regeringen sidsteppar honom i lagberedningen och försöker undvika att ärenden granskas i riksdagens grundlagsutskott. Det här är djupt allvarligt och obehagligt. Det har tidigare gått rykten om att regeringen involverat grundlagsexperter i beredningen för att uttryckligen hitta vägar för reformen att inte stoppas i grundlagsutskottet. Justitiekanslerns uttalande kommer förstärka de misstankarna, som om de stämmer, är ytterst allvarliga. Högsta tjänstemannen för vårdreformen, Tuomas Pöysti, har sagt att det inte skulle kosta mer att ha kvar omfattande jour också i Vasa. Ändå har regeringen inte ändrat sig, utan forcerat förslaget vidare. I riksdagens social- och hälsovårdsutskott ville man ännu höra Justitieministeriet då ny information framkommit. Det röstades ner av regeringspartiernas representanter. I riksdagens plenisal föreslogs att lagförslaget skulle återremitteras till grundlagsutskottet, för att garantera att social- och hälsovårdsutskottets betänkande inte stred mot grundlagen. Det röstades också ner. Regeringen har vidhållit att den här reformen bara kommer påverka 50 svenskspråkiga patienter per år och att inget ska flyttas från Vasa. Men om det inte innebär större förändring än så är det ju märkligt att man inte låter Vasa ha kvar omfattande jouren. Det här bidrar därför till misstänksamheten om att det finns en dold agenda, vilket jag verkligen hoppas att inte är fallet. Jag är mycket oroad över att vi verkar gå mot ett samhälle där ändamålen börjat helga medlen och att maktpolitik till och med går framför grundlagen. Respekten för grundlagen och rättsstatens oavhängighet måste återupprättas.
Mats Löfström
Riksdagsbrevet
