Resonemanget håller inte
Jonas Bladh har i Nya Åland den 17.12 en ledare med rubriken: ”Landskapsdemokratin behöver stärkas, inte undermineras”.
Den så kallade undermineringen skulle bestå i Ålands Framtids förslag att minska antalet ministrar med en, från sju till sex stycken. Att kalla det för underminering av demokratin är nog en kraftig överdrift.
ÅF hörde till dem som blev verkligt förvånade när vi fick reda på att det skulle bli hela sju ministrar i den nya regeringen. Vi insåg redan då vikten av att regeringen föregår med gott ekonomiskt föredöme och utför mer arbete med mindre bemanning.
När vi började forska i orsakerna till det, fick vi reda på att moderaterna drev saken hårdast. Motivet var att de då åren före nästa val skulle ha två ministrar i regeringen samtidigt och med det ersättarsystem vi har få in en kvinna i lagtinget.
Detta var vägledande för varför det blev sju ministrar, inte övergripande frågor om landskapsdemokrati eller ändamålsenligheten. Det är tyvärr den här typen av överväganden som styr åländsk politik av idag.
Vår grundinställning kvarstår, det är genom att föregå med gott exempel som man får med sig den organisation man ska leda.
Den landskapsstyrelse som tillträdde i april 1994 gick ner till fem ledamöter. Ekonomiskt var utmaningarna då betydligt större än idag. Åland hade bland annat en arbetslöshet på nästan tio procent.
Ministären utförde då mer arbete med mindre bemanning och fick också förvaltningen med sig i arbetet för att bringa skutan på rätt köl igen. Det är ett arbetssätt som skulle vara minst lika viktigt nu eftersom vi enligt alla prognoser är på väg ner i en riktigt besvärlig ekonomisk situation.
När det gäller resonemanget om att minska antalet ledamöter i lagtinget från 30 till 20 har ÅF som parti aldrig fört fram något sådant förslag. Däremot drev vi på att ersättarsystemet skulle bort när de nya reglerna för lagtingets arbete togs fram. Motiveringen är att nuvarande system leder till att de personer som kommer in i lagtinget som ersättare för lagtingsledamöter som blir valda till ministrar enbart sitter där som tillfälliga marionetter.
Hela den nya utskottsstrukturen i lagtinget är uppbyggd för att ministrarna ska behålla sina platser i lagtinget, men inte sitta i utskotten. När frågan var uppe för avgörande valde de stora partierna att i absolut sista stund byta spår. Enda orsaken var att även i fortsättningen få fler partigängare på synliga positioner. Nu sitter sju ersättare i lagtinget som vattenstämplar till en kostnad på nästan en halv miljon euro. Men återigen; detta faktum förstärker inte på något sätt ”landskapsdemokratin”.
Påståendet om att ÅF skulle köra med dubbla budskap bara för att vi värnar om det lokala engagemanget ute i de små kommunerna känns främmande om rubriken för ledaren var att värna demokratin på landskapsnivå. Resonemanget hänger inte riktigt ihop.
Men omdömet ”I höst har Ålands Framtid varit hetast i debatten” tycker vi är riktigt bra.
Ålands Framtids lagtingsgrupp
