DELA

Reflektioner från en Sottungabo

Så som jag upplever landskapspolitiken i dag känns det som att mycket handlar om inbesparingar och väldigt lite om att utveckla samhället och göra det bättre. Jag frågar mig då vart de sparade pengarna hamnar? Är det skulder som korrigeras eller är det pengar som äts upp av nya oväntade utgifter eller är hela ekonomin överlag ineffektiv? Slösas medlen bort eller kommer man att kunna se goda resultat av de inbesparade pengarna?

Enligt min uppfattning finns det tre saker som gör Åland speciellt:

1. Naturen och landskapet

2. Småskaligheten

3. Kulturen

Jag är rädd att den politik som förs i dag kommer att ta bort det som gör Åland unikt och speciellt. Den fina småskalighet och närdemokrati som finns riskerar att försvinna genom sammanslagningar. I skärgården finns risken att man blir tvungen att sitta allt mer tid på färjorna och allt mindre tid i samhället där man faktiskt vill leva. För de som valt att bli arbetspendlare är så redan fallet.

Arbetsplatser . Det talas ofta om bristen på arbetsplatser, att arbetsplatser ger en ökad tillväxt och bidrar till inflyttning, men om man vänder på det lite då.

Kan man skapa jobb som gör att människor kan bo där de vill, eller måste de flytta bort eller bli arbetspendlare?

Kan man skapa sig försörjning på egen hand? Går det använda befintliga resurser och göra något av det?

Jag tänker mig att landskapsregeringen på olika sätt, inte enbart ekonomiskt, kunde stöda personer som vill bosätta sig i glesbygden (skärgård och landsbygd).

 

Jenny Nylund

Kommunalarbetare och egen företagare i Sottunga