DELA
© Nya Åland

Rättvisans kvarnar…

Brev från Europarlamentet:

Den 5 november 2014 avslöjade det internationella samarbetsorganet för undersökande journalister sina första slutsatser kring Luxemburgs skattebeslut. Det var startskottet för en långsamt malande kvarn kring rättvisa i europeisk – och internationell – beskattning. Efter det har avslöjandena fortsatt och kulminerade i april i år, i och med att de så kallade Panamapappren publicerades.

EU har en i sak ganska begränsad möjlighet att direkt ingripa i den här sortens aggressiva skatteplanering, men de moraliska problemen kring skatteplanering och skatteflykt är till den grad stora att de påverkar politik och politiker.

När det gäller ”LuxLeaks” baserar sig en hel del på skatteplanerings-industrins (och det handlar verkligen om en industri) verksamhet på enskilda beskattningsbeslut. Det betyder alltså att skattemyndigheterna i furstendömet gör specialsydda skattebeslut för enskilda företag. I europeisk läsning har det här i sin tur klassificerats som ”olagligt statsunderstöd”, dvs. den beskattande statliga myndigheten behandlar inte alla skatteobjekt lika. Men det handlar också om någonting som är betydligt mycket större.

En liten fingervisning om hur stor den här skatteplaneringsindustrin är, får man av uppgifterna kring det internationella revisions- och rådgivningsföretaget KPMG:s kontor i Luxemburg. Där jobbar enligt Wikipedia 1600 människor. De andra ”systrarna” är inte sämre. PwC meddelade 2012 att de hade 2200 anställda där.

I början av maj kom Europaparlamentets andra specialutskott kring skattebeslut ”och andra åtgärder av liknande karaktär” (för att citera det officiella namnet) med ett förslag till sitt första betänkande. Betänkandet innehåller lite besvärlig information. I underpunkt W konstateras det att EU:s medlemsländer har gett utskottet bristfällig och otillfredsställande information. Också om vi inom EU ofta talar om transparens och öppenhet visar erfarenheterna från specialutskottet att det nu finns beslut som medlemsländerna inte är riktigt villiga att släppa ifrån sig.

Men riktigt stilla står det inte. EU- kommissionen kom i januari med ett åtgärdspaket kring skattesmitning (ATAP – Anti-tax Avoidance Package) och utskottet förutsätter nu att rådet – medlemsstaternas regeringar alltså – når fram till ett enhälligt resultat.

På dagordningen finns också förslaget om en konsoliderad skattebas för företag. Det skulle göra det lite lättare att kontrollera hur företagen prissätter och skiftar över inkomster. Men den kanske effektivaste åtgärden har uppenbarligen fått kommissionen att lite darra på manschetterna.

Specialutskottet förutsätter att en svartlistning av länder som inte är villiga att samarbeta ska åstadkommas. En offentlig lista över stater som inte är samarbetsvilliga skulle tvinga fram lite klarare uppgifter och dessutom göra det möjligt för aktiva medborgare att i sin dagliga handel och vandel välja vilka stater man vill understöda med inköp och besök.

Det går alltså att rösta med fötterna och plånboken.

Nils Torvalds

Medlem av Europaparlamentet (SFP)