Rätt fokus i vårdstrejken
Den pågående vårdstrejken väcker känslor hos befolkningen, en del för Tehy och andra emot. Alla har vi något med oss i bagaget, någon erfarenhet av vården som gör att vi tänker på ena eller andra viset. Här vill jag poängtera att även vi tehyiter är potentiella patienter, även vi har familjer, reser bort för att föda barn och oroar oss för våra sjuka anhöriga. Vi är i samma utsatta läge som övriga befolkningen just nu. Jag möter många som ”hejar på” oss, anser att det självklart är fel att vårdarna ligger lägre i lön än andra med lika långa utbildningar och liknande ansvar. Många som anser att LR svikit oss och brutit sina löften några gånger för mycket nu.
Jag möter också andra. De som tycker att vi har hög lön så det räcker, att man inte kan jämföra olika yrken, att vi nog visste vad vi gav oss in på när vi sökte in till utbildningen, att andra också jobbar nätter och helger, att vi kan väl flytta eller byta jobb, att vi gnäller. Listan kan göras lång. Det är typiskt i en sån här situation att folk känner sig hotade, blir arga, tar till osakligheter och flyttar fokus. Jag antar att inget jag eller nån annan säger eller skriver kan förändra dessa personers åsikter men eftersom jag är synnerligen envis, vill jag ändå göra ett försök.
Före Florence Nightingales tid var sjuksköterskeyrket ett kall, man hade inget eget liv, ingen lön att tala om, ingen rätt att ställa några krav. Det har runnit en del vatten under broarna sen dess, visserligen kan man än i denna dag få höra att det är ett kall men få personer skulle gå ut och säga det offentligt, det är ett yrke i vilket man har rätt att ställa krav – som andra yrken. De flesta är eniga om att vi ligger lägre i lön än motsvarande på mansdominerade sidan, varför skulle det vara okej att i åratal betala lägre lön åt en viss grupp medborgare? Att jämföra olika yrkesgrupper, d.v.s. en arbetsvärdering, är ingen lätt sak, men har gjorts på många ställen och har lett till löneutjämningar.
Vi behöver inte gå längre än till Mariehamns stad för att se exempel, varför är det då så fullständigt omöjligt för LR? En skribent i tidningen häromdagen ondgjorde sig över att vi vill ÖKA löneskillnaden jämfört med de fastländska tehyiterna. Det går inte att göra den jämförelsen. Dels konkurrerar vi med Sverige, Norge och bemanningsföretagen om våra sjukskötare, inte med Finland. Det är alltså de lönerna vi ska jämföra med och där ligger vi i lä. Dels arbetar vi mera enligt svensk modell än finsk, d.v.s. vi arbetar mer självständigt och gör fler delegerade uppgifter än de fastländska sjukskötarna – ansvaret och kraven på oss är större.
För att vara ärlig hade jag ingen större koll på löner och arbetstider när jag sökte in till utbildningen, dagens unga sökande är säkert bättre informerade. Men även om löneläget är dåligt och möjligheterna till löneförhöjningar under yrkeslivet är små, ä r det väl inte hugget i sten? Vi ligger inte lägst ner på löneskalan, det har vi aldrig påstått, men vi har en låg lön i förhållande till utbildning och ansvar. Vidareutbildningar lönar sig inte ekonomiskt, tvärtom går man back på det. Finns flera exempel på sjukskötare som gått en vidareutbildning (specialisering som är nödvändig för att kunna jobba på vissa avdelningar, vanligen en ettårig utbildning på annan ort och som innebär frånvaro av lön men kanske studielån som ska betalas tillbaka) och i bästa fall fått en tjugolapp mer i månaden, andra fall ingenting eller till och med lägre lön. Jag har ingen som helst lust att byta yrke, jag trivs väldigt bra med det jag gör, men jag vill att LR håller sina löften och ger oss en skälig lön.
Pernilla Damsten,
sjukskötare och tehyit
