Rågången privat och offentligt måste vara tydlig
Vi har under den senaste månaden läst flera ledare och artiklar i Ålandstidningen som hävdar att mer privat sjukvård kunde ge Åland en bättre och billigare sjukvård.
Även hälsominister Valve flaggar för mer privat vård. Hänvisande till landskapets ekonomiska underskott hävdar Valve ;“ vi måste titta på vilka verksamheter vi kan sköta på ett annat sätt”.
Den åländska sjukvården är dyr, mycket dyr och står för ca en tredjedel av landskapets budget. Men vilken är orsaken?
I Finland är en av orsakerna till den s.k. SOTE reformen kostnaden för specialsjukvården. Minimiantalet för att upprätthålla t.ex. en förlossningsverksamhet anges till minst 1000 förlossningar per år. På Åland har vi omkring 280 förlossningar per år.
Vill vi ha förlossningar på Åland måste vi ha jourlinjer för förlossningsläkare, barnläkare, narkosläkare, barnmorskor, narkos, operationspersonal samt avdelningsplatser tillgängliga dygnet runt.
En läkarjourlinje kräver minst tre tjänster vilket vi har t.ex. inom gynekologi/obstretrik, barn, anestesi och kirurgi
Vi har följande läkarjourlinjer: Gynekologi, barnmedicin, anestesi, kirurgi, internmedicin, psykiatri, ortopedi, primärvård och en bemannad akutmottagning.
Skall vi ha denna verksamhet måste vi också dygnet runt ha tillgång till lab, röntgen, vårdpersonal, städare och avdelningsplatser.
Har vi dessa specialistläkare anställda så kan de till stor del försörja det åländska behovet av specialister eftersom jourarbetet som sådant endast fyller en mindre del av en heltidstjänst.
Vilken av dessa jourlinjer vill Valve lägga ner? Vilken är den “åländska guldkanten som måste bort”?
Det är fullkomligt unikt att 29 000 innevånare har 9 jourlinjer. Men vilket är alternativet? En gigantisk hälsocentral med en helikopter i skytteltrafik?
Jo det är dyrt, mycket dyrt. Men det är också mycket dyrt med en självstyrelseförvaltning och 16 kommunalförvaltningar. 29 000 innevånare i övriga Norden skulle utgöra en mindre kommun med en förvaltning som endast vore en liten bråkdel av den åländska.
Men vi kanske vill ha vår självstyrelse? Vi kanske vill kunna föda våra barn på Åland, vi kanske vill kunna operera vår blindtarm eller gipsa vårt benbrott på sjukhuset?
Vad skall vi lägga ner Ville Valve?
Privatvården på Åland är ett viktigt komplement framför allt inom företagshälsovård och allmänmedicin. Många åländska företag är framsynta och sluter inte bara obligatoriska avtal för företagshälsovård utan även frivilliga sjukvårdsavtal för sina anställda. Detta är bra och avlastar ÅHS primärvård i mycket hög grad.
Denna nisch är uppenbarligen lönsam. Cityläkarna redovisar omkring en halv miljon i vinst medan Medimar redovisar en ungefär lika stor förlust efter att man utvidgat verksamheten kraftigt med inriktning på specialistvård.
Men den åländska marknaden är liten och lönsamheten för denna satsning på specialistsjukvård synes utebli. Detta trots att man för besök hos vissa specialister tar ut ett mer än 50% högre arvode än för ett motsvarande besök i Finland. Om en affärsidé inte fungerar så är det inte det offentligas uppgift att komma till undsättning.
Det är synnerligen viktigt med en klar rågång mellan privat och offentlig verksamhet. Det fanns en tid när man kunde ringa mottagningssköterskan på sjukhuset som frågade om man ville gå till doktorn offentligt eller privat. I det sistnämnda fallet förstås en snabb besökstid men istället ett dyrare besök. Det är bra att denna tid är förbi.
Vi har haft styrelseledamöter djupt engagerade i den privata sjukvården. ÅHS styrelseledamöter (och ansvarig minister) måste självklart redovisa sina bindningar till den privata sjukvårdssektorn.
Det är enligt min mening också tveksamt att de läkare som ansvarar för kösituationen inom det offentliga samtidigt har en privatmottagning, Ekonomiska incitament påverkar vårt handlande vare sig vi vill det eller inte.
Rågången måste vara tydlig. Är den klar kan säkert ett konstruktivt samarbete utvecklas med privatsektorn. Men att det skulle vara billigare att för skattemedel köpa privatvård är mycket tveksamt.
Förvisso kan rationaliseringar och bättre samordning ske inom ÅHS. Resurserna är begränsade, där är vi alla eniga.
Mogens Lindén,
specialist i barn
och allmänmedicin
