DELA

Producentens ställning behöver stärkas

Som bonde och livsmedelsproducent har jag och mina yrkesbröder och systrar fått något att fundera på så här i juletider. Inte så uppiggande saker precis. Det handlar om statisktik som är synnerligen nedslående för oss producenter.

En undersökning som utförts gemensamt av MTT och PTT, visar att handelns och restaurangernas andel av de sammanlagda konsumtionskostnaderna för livsmedel år 2009 var 29 procent, tio procentenheter större än år 2000.
Under samma period hade industrins andel minskat till 28 procent mot tidigare 34, medan jordbrukets andel har varit liten under hela den här perioden. Jordbruksandelen var ändå 14 procent ännu under år 2000 men har sjunkit till 10 procent under 2009.
De övriga andelarna tillskrivs konsumtionskostnaderna för importerade produkter, samt skatter. Allt det här tillsammans bildar 100 procent.

En annan intressant sak som kom fram i undersökningen är att det finländska jordbrukets andel av konsumtionskostnaderna för livsmedel är låg i en jämförelse med andra industrialiserade länder. Av nio sådana länder är det till exempel bara i Storbritannien som jordbrukets andel är ännu lägre än i Finland.
I MTT:s och PTT:s aktuella undersökning om hur konsumtionskostnaderna fördelar sig har man dragit slutsatsen att en del av orsaken till den snedvridna fördelningen är de två ledande detaljhandelskedjorna inom livsmedels- och dagligvaruhandeln, vars sammanlagda marknadsandel har stigit från 55 procent till närmare 80 procent under åren 1990-2010.
SOK och Kesko alltså…

Nötköttpriset (till producenten/bonden) har för hela EU sammantaget, stigit i över ett års tid – i klassen Ko O3 från 2,32 (vecka 46 2010) till 2,81 €/kg (v.46 2011). I Finland har en obetydlig ökning konstaterats under samma tid, från 2,11 till 2,23 euro/kg.
Men vad betalar konsumenten för sitt malda kött i butiken?

För svinkött (klass E) har EU-medelpriset stigit från 1,38 till 1,61 €/kg, i Finland från 1,47 till 1,51. Vi har nu lika lågt svinpris som den stora globala svinexportören Danmark…
För lammkött finns ingen veckostatistik i Finland, men vi kan ju notera att medelpriset för lamm i oktober 2011 var 3,16 i Finland.
Vad månne konsumenten fick betala? Medelpriset i EU pendlade i oktober mellan 4,57 och 4,90. I Spanien pendlade priset mellan 5,63 och 6,66…

Problemet med konkurrenslagstiftningen är att den tillåter handeln att koncentreras till närmast monopolliknande former. Producenterna däremot är förbjudna att överhuvudtaget slå sig samman för att kunna hävda sin ställning i hela livsmedelskedjan.
Enda sättet att stärka producenternas ställning borde vara lagstiftningsvägen. Men frågan är hur det ska gå till?

Sen har vi ju det så kallade ramavtalet där löntagarna troligen får en löneökning om max 4,5 % per två år. Föräldraledigheten förlängs hos andra yrkesgrupper, medan den möjligheten hos jordbrukarfamiljerna minskas hela tiden.
Kanske är det så att jordbruket borde få ett eget ramavtal.

Beskattningen är en annan nöt att knäcka. Här torde finnas möjligheter, men nu talas det om att bränsleaccisen skall försvinna – trots att vi behöver energi för all vår produktion.
Fastighetsskatten är ännu en kostnad man borde titta närmare på. Man bör kanske också ha i åtanke att en produktionsanläggning som exempelvis jordbruksmark, inte alls får beaktas inom beskattningen, enbart vid utförsäljning av densamma.

Mot den här bakgrunden undrar jag allvarligt om det kommer att finnas en ny generation som är villig att axla vår situation som odlare/producenter och förse konsumenterna med inhemsk mat och trivsam, öppen landsbygdsmiljö i framtiden?
Hujeda mej, nu sitter minsta barnet i traktorn och gode gud hjälp mig att han inte kan starta den på egen hand… att hinna vara överallt hela tiden och samtidigt arbeta mer effektivt, strukturerat och kostnadseffektivt är inte så värst enkelt…
God Jul!
Prismedveten producent