DELA
© Nya Åland

Privata minnes-märken i Esplanaden II

Tystnad råder! Min kritiska artikel om Esplanaden som plats för privata minnesmärken fick inget svar, ingen kommentar. På stan märker jag att någon berörd vänder bort blicken. Det är inte initiativet jag talar emot. Att vårda minnet av människor är hedervärt. Men att göra det i allas vår Esplanad med sina betydelsebärande symboler är fel i all synnerhet som det sker ad hoc och utan helhetsplan.

På stadens hemsida hittar jag beslutet och kan nu läsa lite mer. ”Vikingseniorerna”, som står bakom förverkligandet av det privata minnesmärket, ville i första hand placera det på Torget och i andra hand på den runda stenläggningen i Esplanadens västra ända, alltså på de mest monumentala platserna. Staden sade nej med motiveringen att platserna är upptagna eller planerade för annat.

I de fortsatta förhandlingarna föreslog staden en placering vid landskapsregeringen, vid trappan till Navigationsskolan, i Miramarparken eller på någon plats nära Vikingterminalen. Konstnären och Vikingseniorerna sade utan redovisad motivering nej till dessa placeringar. Kompromissen blev en placering i Esplanaden mittemot Vikinglinjens kontorshus. Enligt vad mig berättats ville staden inte gå miste om en ”gåva” i 90 000 € klassen.

Staden har dock påtagit sig att bygga och bekosta det stora fundamentet med värmeslingor samt att för all framtid ansvara för drift, underhåll och försäkringar (ingen kostnadsuppskattning redovisad).

Beslutet är taget i en liten arbetsgrupp och verifierat i stadsstyrelsen. Fullmäktige lär ska undanhållas möjlighet till åsiktsyttring i ärendet. Med tanke på att stadsbilden är offentlig och därmed allas vår egendom är tillvägagångssättet högst märkligt. Att tysta debatten är att undergräva demokratin.

Det har i dagarna med rätta talats mycket om hur viktigt det är att stadens medborgare behandlas möjligast jämlikt. Beslutet att tillåta ett minnesmärke över två privatpersoner i Esplanaden har ingen tidigare motsvarighet och är därmed inte jämlikt. Sundbloms staty är Ålands självstyrelsesymbol med allmän uppvaktning på självstyrelsedagen.

Det färska beslutet måste i rimlighetens namn bli prejudicerande. Alla som i Esplanaden vill hugfästa minnet av någon som anses ha betytt mycket bör därför kontakta stadshuset. Men först nu efteråt lär man ha börjat fundera på principerna för hur denna ”utsmyckning” skall ske.

Vi vet att staden inte orkar hålla Lilla holmen lek- och handikappvänlig. Samtidigt faller man för ett oblygt privat anspråk på ett minnesmärke på allas vår gemensamma mark i Esplanaden och lovar bekosta anläggandet och framtida skötsel. Se där! Stadens politiker prioriterar.

Men om vi skall uppmärksamma betydelsefulla människor borde väl stadens stordonatorer Johanna och August Troberg tillsammans med Hilda och Gustaf Erikson vara först i tur? Sent omsider borde de tackas med minnesmärken.

Den 10 november 1919 höll Ålands Aktiebank konstituerande bolagsstämma och den 15 öppnades första kontoret vid Torggatan i Laurénska gården. Lågkonjunkturen efter börskraschen i New York 1929 och en ny banklag rörande eget kapital ledde till att ÅAB hamnade i allvarlig kris i början av 30-talet. Utan en stor räddningsinsats från Gustaf Erikson hade den unga banken sannolikt blivit uppköpt av en finsk storbank. När Ålands ”nationalbank” 2019 fyller 100 år kunde det vara lämpligt att också uppmärksamma familjen Gustaf Erikson.

Folke Wickström