Pommerns planerade verkstad
För en månad sedan hade jag en illustrerad insändare riktad till Pommernkommittén i båda lokaltidningarna. I den uttryckte jag min glädje över att de K-märkta sköljhusen och den drygt 100 åriga hamnbassängen invid Pommern äntligen utlovades upprustning. Samtidigt framförde jag betänkligheter mot den av kommittén planerade 150 kvadratmeter stora verkstadsbyggnaden innanför Pommern.
Den skulle enligt kommittén utformas som en kopia av en k-märkt förrådsbyggnad en bit bort. Jag hävdade att det skulle trivialisera den gamla kulturhistoriskt värdefulla hamnbyggnaden. Mitt förslag var att i stället hämta arkitektonisk inspiration från Sjöfartsmuseets prisade nybyggnad alldeles i närheten på andra sidan Sjöpromenaden. Detta borde man, sade jag, överväga i den stadsplaneändring som måste till. Både verkstaden och nya museet är förövrigt ritade av samma Helsingforsarkitekter. De, som ställt sig kritiska till betonginramningen av Pommern, har i regel fått någon typ av svar på sina skriverier av representanter från Pommernkommittén.
Mina påståenden har man däremot inte ansett vara mödan värda att bemöta. Efter att i drygt tre decennier varit offentligt engagerad i frågor rörande byggnadskulturen i Mariehamn känns denna nonchalans som ett käftslag. Kommittén har beskyllts för att vara en besserwisser. Den attityden förstärks onekligen.Nu läser vi att anbuden på betongkonstruktionen runt Pommern har inkommit och att bl.a. verkstadsbyggnaden ingår. Eftersom kommittén tiger får man förmoda att man vidhåller kopieringsmodellen från betänkandet 18.1.2016. Det har även antytts att den stadsplaneändring som är nödvändig för Pommerns flyttning mot land och 20 meter norrut samt för övriga nybyggnationer genomfördes redan i fjol. Frågan lär inte ha förts till beslut i fullmäktige utan i skyndsam ordning slutbehandlats på stadsutvecklingsnämndens bord. I den stadsplan som gällde fram till dess var Pommern och dess exakta placering K-märkt. Om det är så, som ryktet säger att en så här stor ändring av ett K-märkt objekt behandlats som en mindre justering, är det anmärkningsvärt. Det skulle innebära att i detta för staden synnerligen viktiga och omtvistade ärende har det försvårats för både folkvalda och allmänhet att utnyttja den rätt till prövning lagen medger.
”Vi hinner inte läsa allt som skrivs” säger man inom förvaltningen. Men alla vi andra förutsätts lusläsa alla dessa formella och oansenliga annonser om stadsplaneändringar. Så en helt annan fråga. När tunga maskiner för en tid sedan dunkade ner ett antal stålpelare till berget i hamnen utanför Vikingterminalen kändes små vibrationer i hus byggda på samma berg men flera hundra meter bort. För Pommerns planerade betongdocka, verkstaden och arbetsdäcket skall kanske mer än 100 stålpelare med en diameter upp till 80 centimeter slås ner till berget nära Sjöfartsmuseet.
Stommen till museets gamla k-märkta del uppfördes under andra världskriget då brist på byggnadsmaterial förelåg. Bland annat stora mängder sågspånstegel användes som surrogat och byggstål sparsamt. När den nya delen byggdes konstaterades att marken på byggplatsen bestod av ett mäktigt sandlager från istiden. Mindre än hundra meter norrut står den arkitektoniskt och kulturhistoriskt värdefulla före detta stadsbastun byggd i tegel och på samma istida markgrund. Har kommittén utrett hur stor risken är att dessa äldre k-märkta byggnader kan skadas av vibrationer från byggandet av Pommerns jättelika betongsarkofag?
Med föga hopp om svar.
Folke Wickström
Svar:
1) Det är på stadsarkitektens uttryckliga önskemål som verkstadsbyggnaden utformats som en formmässig pendang till Tullmagasinet. Stadsarkitekten har velat ha en sammanhållen helhet med Tullpackhuset, Tullmagasinet, södra sköljhuset och den nya verkstadsbyggnaden. Kommittén har bejakat detta önskemål från Folkes Wickströms efterträdare på posten. Denna utformning finns numera inskriven i gällande stadsplan för området. Kommittén kan naturligtvis inte bryta mot stadsplanen. Du borde väl tala direkt med stadsarkitekten i stället för att kritisera henne i insändare!
2) Någon “betongsarkofag” bästa Folke Wikström är inte planerad för Pommerns bevarande utan hon kommer att omgivas av snygga kajer på alla sidor. Dockan är det hittills enda sättet som framkommit för att inte riskera att fartyget förliser i framtiden, i Svibyviken eller vid transport till och från externa varv.
3) Det 70-talet stålpelare som dockan står på kommer att borras ner genom bottenskiktena (lera och mo) till berg och sedan injekteras i berget. De kommer alltså inte att slås ner.
Det som nu gjordes vid nya dykdalben vid kaj 5 i Västerhamn var en efterslagning för kontroll av att pelarna nått berget.
Att en sådan efterslagning skulle riskera Sjöfartsmuseets gamla byggnad är nog tyvärr en ganska fantasifull skrämselpropaganda. I nya upphandlingen är stålpelarna under trädäcket borttagna till förmån för en enklare lösning. Vänligen,
Roger Jansson
dockkommitténs ordförande
