Pommerns flytbarhet bör säkras
Det är glädjande att så många har kontaktat mig med frågor om Pommern.
Men först en rättelse av Holger Granholm: Mansnerus hette inte Stig utan Sigge i förnamn.
Jag återkommer grundligare till alla frågor i sinom tid, då jag nu skall förbereda min St. Petersburgs resa med Finlands skeppsingenjörsförening Laradi.
På fråga 1 gällde det omnämnande av integralkalkyl i min tidningsartikel, vilket är totalt okänt här på holmen bland Pommernexperterna.
Det är ju det vanligaste inom stabilitet och skeppshydromekanik och då utgående från differentialkalkylen, kordinaterna x,y,och z på axlarna från till exempel origo.
Vi har obestämda men mest bestämnda integraler vid beräkningar av ytor och rotationskroppar, gamla intressanta integrafer och momentplanimetrar, gammafunktionen med parametrar och trippelintegraler som även omnämndes.
Fråga två . Stockkollisionerna vid bogsering. På 70-talet var jag med och startade passagerarrederiet Princess Line, och som VD var det mycket mera än ett dygnet runt-arbete.
Såväl Queen of the Waves på Åbo–Stockholm linjen som Princess of the Waves på Mariehamns-linjen körde på vertikalt stående stockar i Ålands hav och förorsakades stora skador på bärplanen och propellervingar.
Nämnas kan att vår reducerade fart i Furulundsleden på första turerna sänkte en del dåligt förtöjda fritidsbåtar i land, skadade Furusunds vägfärja vid kaj och till och med bilar ombord skadades av den stora häckvåg, som vi drog efter oss – det var ju fråga om världens största dåtida bärplansfartyg.
Varvsreparationerna av bärplanen blev dyra och premierna steg, och man förväxlade propellrarna vid byte. En plötslig skillsmässa då inverkade mycket påfrestande. Även skatteförvaltningen satt käppar i hjulet, ingen sjömansskatt ingen försäljning.
Kvar finns ännu den passagerarterminal, som Princess Line byggde i Åbo och som såldes, donerades till Vikinglinjen. Det fanns ju endast en köpare, och det visste Vikinglinjen.
Restiden med Princess Mariehamn–Stockholm, skeppsbron, tog endast två och en halv timme med tre avgångar vice versa som mest. I dag får vi vara mycket nöjda till tax-free försäljningen , fortsättningsvis är dagens bunkerpriser kännbara, och där hade Princess Line sin enda fördel.
Fråga tre . Om nitoljuden.
Då jag var anställd på Ekenbergs ritkontor med mariehamnaren ingenjör Rolf Kalm, mättes oljudet inne till 45 och vid fönstren till runt 90 decibel.
land annat reparerades Yrsabolagets s.s. Yrsa på 3545dwt någon vecka på varvet medan Djurgårdsfärjans plåtar ofta nitades.
Fråga fyra . Vad skulle du Palme då göra med Pommerns botten?
Jo, jag skulle hyra in en större flytdocka med verkstad, ässja etc. och docka in Pommern vid större vattendjup längre ut i Västra hamnen och förhala samt förtöja ekipaget vid Badhusbergets dykdalber. Svibyviken är för grund, till exempel då Algots flytdocka kom.
För nitningen skulle jag anställa rådgivare från Kristiansand, ett varv i Norge som nitar fartygsskrov och anställa åländsk arbetskraft, evenetuellt billigare baltisk, och utföra plåtbyte ombord på flera platser samtidigt.
Jag vill minnas att Pommerns kölstråksplåtar var yttre mot stångkölen, som måste förstärkas. Ett antal bottenstråk per sida vid till exempel L/2 och likaledes slagstråksplåtarna är ju lätta att byta enligt formen av de urtagna plåtarna.
Pommern hade ju sidokölsvin (gammal dam får ha gamla benämningar) och bottenstocksvägare med sidospant uppstyvas.
Jag vet inte idag i vilket skick spant och bottenstockar är i, men här kan man kanske smygsvetsa ävensom längs plåtöverlappningarna inombords. Men Pommerns kommitté med chefen Roger Jansson i spetsen skulle ju rådfrågas om deras sakliga syn på restaureringen.
Man kunde till exempel använda Sandvikens klassade 14mm standardfartygsplåt, men ingen oklassad plåt.
Då plåtbytet är klart och Pommern dockas ut, kan hon bogseras till sin ordinarie plats både säkert billigt och bra.
Slutligen kan nämnas att Viking, Passat, Moshulu, museifyrfartyget Kemi och museiisbrytaren Tarmo alla ligger normalt vid kaj i sjön.
Jag praktiserade i maskin på Tarmo på ett sportlov från lyceet med extra skolka enär farfar, kapten Hjalmar Palme, bästa vän med Gustaf Erikson, en gång fört befäl ombord på Tarmo, och mina ärvda isbrytargener måste få uppleva Tarmo.
Vidare en kort liten presentation. som mången i dag kanske inte längre känner till. Hjalmars äldsta son startade Y-vakuutus Fennia, mellersta sonen blev professor och justitieråd i HD, och yngsta startade Redarnas 1938, i dag Alandia försäkring.
Han hade ett levande intresse med bästa goodwill och med låga premier för Pommern, som alltid skulle uppvisades då engelska återförsäkrare besökte Mariehamn.
Hans Palme
