Pommernkommittén borde ansöka om miljötillstånd
Då jag tänkt litet på vad jag skrivit och förmedlat i mina insändare hittills så tycker jag att jag förklarat på ett begripligt sätt att man bör låta den egen dockan tyna bort.
Nu verkar det inte som att man i Pommernkommittén har insett detta. Efter att själv ha hört Pommernkommitténs åsikt så inser jag att den ännu inte inser att reparation på ett vanligt varv är både effektivare och säkrare och flera gånger billigare.
Då jag fick höra Pommern kommitténs motivering varför man inte har anledning att ändra sin ståndpunkt, för att man ”har utrett de alternativ som Jerker Örjans, Henry Höglund och andra” har framfört. Kommitténs tolkning av Claes Ekströms tekniska rapport känner han själv inte igen. Kommittén anser också att:
På ett vanligt varv så kostar det att hyra docken per dygn. Självklart men under en begränsad tid (i medeltal kanske 2–3 dagar per år á kanske 1 500€/dygn.
Roger Jansson skriver i sin nästsista insändare om ”Overheads”! Fint uttryck som inger respekt. Jag kallar detta ”kommersiellt påslag” som genererar den vinst som ett varv behöver för att kunna existera. Låt oss då säga att ”overheadsen” kanske uppgår till 25% utöver kostnaderna varvet har. Har det någon betydelse, då man på varvet får professionell hjälp och arbetet utförs dubbelt ja kanske tre gånger så fort som arbetet utförs av frivilliga personer som brinner för Pommerns bästa, men ändå bara är amatörer.
Jag anser att de frivilliga insatserna är mycket viktiga och bör uppmuntras att ställa upp för Pommern på sådant som inte kräver kvalificerad varvskunskap utan just sådant arbete som under Henrik Engbloms kunniga ledning nu utförs. Kvalificerat arbete under tidspress skall man inte belasta frivilliga med. Inte tror jag heller någon frivillig kryper in under Pommern (60 cm var det visst) och börjar byta bordläggning och nitar (buller 110–120dB).
Kommittén säger också att man på eget ansvar kan bogsera Pommern fram och tillbaka i Mariehamn, men om den skall bogseras till Nådendal, då behövs plötsligt en försäkring, av fartyg och ansvar till oändliga belopp (inte 1 inte 2 miljoner) utan ett oändliga belopp för skador som kan inträffa under bogseringen. Försäkring för bortskaffande av vrak till ett oändligt belopp. Försäkring till oändligt belopp för att återställa henne efter att man bärgat henne.
Jag håller med kommittén att kostnaden då blir dyrare än mitt alternativ med varvsbesök.
Det finns inga hinder att teckna försäkring för såväl fartyget som egendom och ansvar för avlägsnande av vrak till rimliga premier på rimliga belopp. Jag vågar påstå att det finns sådana försäkringsbolag som skulle vara hedrade av att få teckna en försäkring för detta.
Vi konstaterar att ingen miljökonsekvensbedömning gjorts för uppförande av en docka med tillhörande varvsverksamhet (ens i liten skala) har gjorts. Flera av de personer som finns med i kommittén vet inte om det gjorts.
Närliggande företag har ingen aning om vad som håller på att ske. Stadsplanen anger ”museal verksamhet” i området, inte varvsverksamhet.
Jag har förstått att man även inom förvaltningen i Mariehamn är i den tron att mer omfattande reparationer skall göras på ett vanligt varv. Vad behövs då denna docka till? Nu är det inte enkelt att bygga en torrdocka i anslutning till ett museum utan att riskera komma i konflikt med grannar och verksamheter. För att undvika dessa problem rekommenderar jag att Pommernkommittén omgående söker miljötillstånd för denna sin kommande verksamhet om man skall hinna med i svängarna med byggstart mm. Miljötillstånd brukar kunna ta åratal att få, i synnerhet om det är frågan om kraftiga ingrepp i befintlig miljö.
Henry Höglund
Svar:
Henry Höglund fortsätter sitt korståg mot Pommerndockan med allt flera felaktiga påståenden:
Dockkommittén har inte tolkat Claes Ekströms ord. Vi har däremot citerat hans rekommendation från den egna utredningen 2009 och citerat den kommitté där han var medlem 2008–2009. Claes Ekström har denna höst flera gånger bekräftat inför staden, Sjöfartsmuséet och lagtingsutskott att han inte ändrat sig beträffande åsikten att Pommern för ett långsiktigt bevarande bör placeras i docka.
Höglunds uppgift om varvshyran och arbetstiden i riket är hälften av den uppgift vi fått för varvstagning och reparationstid. I Stockholm år 1996 låg hon på varvet i 8 veckor.
Vad gäller framtida reparationer av skrovet i torrdockan litar kommittén på den sakkunskap som Sjöfartsmuséet genom Henrik Engblom och Hanna Hagmark-Cooper skaffat sig och kan köpa in. Det arbetet kan sedan alltid göras utan tidspress i lugn takt av både frivilliga och professionella.
”Overhead”påslag är ett använt uttryck i industriella kalkyler och begränsar sig inte som Höglund påstår till ”vinsten”. Det är de kostnader varvet har utöver de direkta arbets- och materialkostnaderna. Hit hör kapitalkostnader (räntor och avskrivningar), lednings- och administrationskostnader, marknadsföring, samfundsskatter, vinstpåslag, med mera.
Kommittén har inget med flyttningen i Västerhamn 500 meter norrut att göra. För det ansvarar staden och Sjöfartsmuséet. Att jämföra den risken med en lång bogsering till Nådendal i en starkt trafikerad farled är inte seriöst.
Enligt lagen och förordningen (§2) om miljökonsekvensbedömning (MKB) behövs ingen sådan för dockbygget. Däremot har staden i enlighet med Vattenlagens 6 kapitel 15 § anhållit om tillstånd hos ÅMHM för pålningen under dockan.
Ansvariga personer inom staden vet att Pommern efter att dockan byggts inte behöver tas ur dockan och tas till varv. Dockan blir inget industriellt område utan ett skydd för museifartyget Pommern. Hon kan där förhoppningsvis hållas i gott skick för långt över 100 år framåt.
Roger Jansson
