Pommern skall inte ha terminalvård
I insändare efter insändare förs fram att Pommern obönhörligt kommer att bli i allt sämre skick och i det långa loppet måste torrsättas i en docka. Enligt det synsättet är fartygets underhåll är att jämföra med terminalvård… i väntan på slutet. Ingenting kunde vara mera fel.
Nu förenar sig också Sjöfartsmuseet med terminalvårdstanken. I en ansökan om miljötillstånd för arbetet i den planerade torrdockan, daterad 12 januari och riktad till ÅMHM, specificerar Hanna Hagmark-Cooper det arbete som skall utföras i Pommerns torrdocka: Tvätt med högtrycksspruta, vattenblästring, sprutmålning och svetsning.
I Pommernkommitténs Slutrapport 2009 finns de enda uppgifterna som i alla fall påminner om den underhållsplan för Pommern som många efterlyst. I rapporten sägs att ”att Pommerns undervattensskrov [i torrdockan] kan restaureras till sin originala, ursprungliga nitade konstruktion…”.
I dag låter det emellertid helt annorlunda. I Hagmark-Coopers ansökan till ÅMHM har nitreparationer degraderats till något som eventuellt ”kan komma att utföras i framtiden” och för vilka kommer att ansökas om separat miljötillstånd ”om nitningsprojekt blir aktuellt”.
Korroderade nitar som, enligt tidigare rapporter och uttalanden, skulle ersättas med nitning skall enligt nämnda ansökan till ÅMHM repareras med svetsning. Man frågar sig: Varför behövs då en torrdocka? För att skydda fartyget för kollisioner finns bättre och mycket billigare metoder.
Den ytterst anspråkslösa ambitionsnivån i Hagmark-Coopers ansökan är ingenting annat än terminalvård för Pommern. Fartyget kommer att reduceras till ett vrak inom en inte avlägsen framtid.
Internationellt blåser andra vindar vad gäller underhåll av historiska stålfartyg: De skall hållas i skick, då flyter de för evigt. Don Birkholz uttryckte detta vid den tredje internationella konferensen rörande underhållet av historiska fartyg arrangerat av San Francisco Maritime National Park Association 1997.
Han sade: ”Hela tanken att någonting skulle kunna bevaras för evigt är absurd om man inte accepterar nödvändigheten av ständiga reparationer (constant renewal).” Han kunde lika väl ha sagt att ett fartyg kan bevaras för evigt om man accepterar principen om ständigt förnyande.
Detta är målsättningen för andra historiska fartyg, ambitionen i Mariehamn bör inte vara mindre.
Jerker Örjans
Rapporten Corrosion of Historic Ships och en översättning till svenska av ett 9 sidor långt sammandrag ur rapporten kan fås digitalt av författaren j.r.orjans@aland.net
