Petterssons kandidatur problematisk!
En stjärnjournalist med bred folklig förankring byter sida och väljer att ansluta sig till dem han nyss var satt att granska. Steget är tveksamt och följdfrågorna många!
Låt oss inledningsvis slå fast att journalister har all rätt i världen att påbörja en politikerkarriär precis som alla andra, olagligt är det inte. Men synnerligen tveksamt ur ett etiskt perspektiv.
Som tidningsläsare bygger man i bästa fall upp ett visst förtroende för den som levererar ens dagliga nyheter, man vill tro att personen ifråga är politiskt neutral och lämnar korrekta redogörelser som det anstår en tidningsman av rang.
När man sedan i valtider plötsligt serveras journalistens politiska ståndpunkter på ett fat rasar det mesta av förtroendet, var det så här det låg till hela tiden? Var rapporteringen verkligen så neutral som den gav sken av? Eller favoriserades vissa på andras bekostnad till följd av egna uppfattningar?
Med detta oönskade facit i hand är det lätt att känna sig lurad i dagar som dessa. För även om Pettersson skötte sitt uppdrag med största ackuratess är blotta misstanken illa nog.
Det är inte första gången en journalist gör detta tveksamma kliv över till den reella maktens boning. Ray Söderholm, Jan-Erik Berglund och Harry Jansson har tidigare gjort samma resa och det var lika magstarkt då som nu, med den skillnaden att de slapp ta debatten kring sin person.
Men det rinner vatten under broarna. Folk är numera mer medvetna och inser konsekvenserna av ohygieniska bindningar och vill att självklara förtroenden ska bestå.
Den som är satt att granska ska vara just granskare eller får ägna sig åt annan mindre maktlysten verksamhet, så ser den allmänfolkliga beställningen ut!
Hur kommer det att gå för Jörgen Pettersson som nu stoltserar med Centerns partibeteckning i media? Det är onekligen höga insatser karln spelar med!
Blir han invald i lagtinget, vilket inte alls kan garanteras sitt lokala kändisskap till trots, får man gratulera till en lyckad strategi. Då står dörren vidöppen för det fria ordets riddare att lägga sig med makten när suget så påkallar.
Blir däremot valförlusten ett faktum är det kanske inte lika muntert hemma vid köksbordet dagen efter. Journalistkarriären fördärvad och politiska drömmar grusade, kan det bli så mycket värre?
Må lekfarbrorn ha ett extra ess i rockärmen!
Magnus Mobrandt
