Pensionen skall gå att leva på
Den åländska riksdagsledamoten skall utöver att företräda ålänningarna i riksdagen var minst lika engagerad i frågor som berör hela Finland. Detta anser jag vara en självklarhet.
Harriet Tuominen tar i Nyans ledare upp ett resonemang kring pensioner och pensionsutbetalningssystem som diskuteras i riket. Min och socialdemokraternas inställning om pensioner är klar. Pensionärerna måste ha en pension som dom kan leva på. I dag är det många sjukpensionärer och ålderspensionärer som på grund av sjukdom, hemarbete, låga löner och dylikt under arbetslivet inte kunnat ”arbeta ihop” till en acceptabel pension enligt nuvarande pensionssystem. Trots att den lag om garantipension (max. 687,74 euro/mån) som trätt i kraft den 1 mars i år, uppfyller den inte en acceptabel pensionsnivå för de allra fattigaste pensionärerna. Detta tycker jag att är det mest angelägna vad gäller framtida pensionsreformer.
Alla måste kunna leva på sin pension!
Redan år 2007 konstaterade en ÅSUB-rapport att 13,1 % av de åländska hushållen låg under fattigdomsgränsen eller under en nettoinkomst om 919 euro per månad.
Socialdemokraterna har alltid ansett att en av den åländska riksdagsledamotens viktigaste uppgifter är att bevaka de rättigheter ålänningarna har i fråga om sjukförsäkringssystemet . Vi har länge ansett att pensionärernas bostadsbidrag skall beräknas utgående från dyrortsklass ett och inte som nu den tredje dyrortsklassen. Det innebär att den åländska pensionären får ett lägre bostadsbidrag trots att levnadskostnaderna på Åland motsvarar levnadskostnaderna enligt dyrortsklass ett. Vi har i decennier påtalat detta för den åländska företrädaren i riksdagen dock utan resultat. Likaså anser vi att pensionärerna inte skall betala högre skatt än de som förvärvsarbetar.
I ledaren nämns också en professors syn ”att samhället inte kan axla hela ansvaret över den åldrande befolkningens vård och omsorg”. Resonemanget är ett konkret bevis på ifrågasättande av den nordiska välfärdsmodellen. Risken är då att samhället uppdelas i ett A och B-lag ,vilket det redan nu finns tecken på.
Jag vill fortsättningsvis försvara den generella välfärdsstaten som erbjuder sina tjänster till alla medborgare. Välfärdssamhället, den nordiska välfärdsmodellen betonar vikten av att samhällets välfärd skall komma alla till del, i synnerhet svaga och utsatta grupper.
Kännetecknande för ett välfärdssamhälle är därför en omfördelning av resurser till förmån för de medborgare och de sammanhang som kräver särskilda insatser.
Christian Beijar (S)
riksdagskandidat
