Öppet brev till stadsstyrelsen inför val av Sjökvarterets styrelse
Inom kort kommer stadsstyrelsen i Mariehamn att tillsätta en ny styrelse för Stiftelsen Sjökvarteret.
Måtte Sjökvarteret denna gång få en ledning av kompetenta personer som omfattar stiftelsens syften och grundläggande mål – en förutsättning för ett blomstrande och dynamiskt framtida Sjökvarter.
Vad är utmärkande för framgångsrika föreningar/sammanslutningar såsom Emmaus, Skördefesten eller Vikingmarknaden? Jo, deras ledning består av människor som är eniga om de grundläggande målen för verksamheten. Så var det även i Stiftelsen Sjökvarterets styrelse under de första tio åren och några år därefter då viktiga projekt genomfördes.
Tyvärr kan detta inte sägas om tiden efter 2011 då ordföranden fört fram förslag i strid med stadgar, lagstiftning och stiftelsens grundläggande mål. Detta är huvudorsaken till konflikterna 2012 och 2015.
Att återigen tillsätta en styrelse med denna inbyggda motsättning leder inte Sjökvarteret framåt och verkar för mig vara rena enfalden. Nya konflikter kommer som brev på posten.
Märkväl, det räcker inte att personen är kunnig och utger sig vara intresserad om hen inte samtidigt omfattar och arbetar för kärnverksamheten.
Så till den uttjatade frågan om den s.k. kommersialiseringen. Sjökvarteret kostar staden pengar (ca 30.000/år). Detta bidrag vill staden minska. Man vill ha fler besökare i kvarteret i tron att det automatiskt genererar mer pengar till stiftelsen. Men vänta nu! Sjökvarteret har redan många besökare, säkert över 30.000 per år. Då borde ju Sjökvarteret redan tjäna pengar på dessa, inte sant? Jo, svarar man, men Guldviva måste få bygga ut och Niska få större restaurang…Då tjänar stiftelsen mer pengar! Hur då?, undrar jag. Exakt hur kommer dessa pengar stiftelsen till godo? Eller skall stiftelsen hyra ut byggnader till dessa aktörer? Vem skall i så fall bygga dessa? Stiftelsen? För vilka medel? Lån? Det är bara att konstatera att här finns ett väldigt stort tankefel.
Tilläggas bör att Sjökvarteret under årens lopp satsat många tusen euro på marknadsföring för att locka besökare samt att det redan länge funnits flera kommersiellt verksamma aktörer i kvarteret, bl.a. båtbyggare. Stiftelsens egna inkomster från hyror, legoavgifter, försäljning, m.m. är ca 40.000 euro/år. Guldviva betalar idag mindre än 100 euro/år i legoavgift.
Till nuvarande verksamhetsledare och ordförande som påstår sig rädda stiftelsens ekonomi genom att som första åtgärd sälja servicehuset (som stiftelsen nu hyr ut till Niska) och flytta (läs: riva) museet kan jag bara säga: ni är ute och cyklar, i mörkret utan lykta dessutom, d.v.s. era förslag är olagliga och saknar varje uns av ekonomisk realism.
Istället för att satsa på upprustning av museet, markskötsel och andra trivselskapande åtgärder i kvarteret har ni beställt fullständigt orealistiska planer för flera tusen euro, där en arkitekt fått fantisera fram drömmar utan några som helst tanke på finansieringen. Dom som är tveksamma till detta klassas som bakåtsträvare! Som tur är har styrelsen inte tagit ställning till denna ”vision”, förhoppningsvis hamnar den i papperskorgen där den hör hemma.
Till slut några förslag för framtiden i Sjökvarteret:
– stöd Emilia-projektet så långt det går!
– rusta upp museet och samarbeta med Ålands Sjöfartsmuseum
– arbeta för att staden tillåter utbyggnad av området söder om SALT – satsa på utbildning och ungdomsverksamhet så att båtbyggnadstraditionerna förs vidare.
Bertil Karlsson
