DELA

Öppet brev till Ålands lagting och landskapsregering

Ålands Producentförbund vill genom detta brev rikta uppmärksamheten på vad som håller på att hända med det åländska livsmedelsklustret.
Det åländska jordbruket vill producera högklassiga produkter till de åländska konsumenterna och livsmedelsindustrin. Man kan konstatera att jordbruket i hög grad är beroende av lokal livsmedelsindustri och även det omvända att livsmedelsindustrin är beroende av lokal produktion. Jordbrukarna har också i hög grad anslutit sig till de miljöstödsprogram som funnits sedan 1995 och nu kan man också konstatera att jordbrukets påverkan på vattendragen i form av näringsläckage minskar.
Den åländska livsmedelsindustrin har varit mycket på alerten genom att söka exportmöjligheter och har även investerat rätt mycket de senaste åren för att kunna möta efterfrågan på de nya marknaderna. Även inom jordbruket finns en hög investeringsvilja och det är viktigt att vi kan möta upp till det behov av råvaror som livsmedelsindustrin efterfrågar.
Den livsmedelskedja som det åländska lantbruket och den åländska livsmedelsindustrin bildar har stor betydelse för sysselsättning och exportintäkter till den åländska ekonomin.

Mycket av detta är ju mycket positivt men varför är vi då bekymrade?
Enligt självstyrelselagen är jordbrukspolitiken en delad behörighet mellan Åland och riket och i och med att Finland och Åland blev med i EU år 1995 så gäller EU:s jordbrukspolitik även på Åland. Målsättningen med EU:s jordbrukspolitik är att konsumenterna skall få billiga livsmedel samtidigt som jordbruket skall ges verksamhetsförutsättningar.
För jordbrukare inom hela EU gäller därför att inkomsten består dels av ett pris för produkten kompletterat med ett eller flera stöd.
Eftersom gårdsstödet, som EU helt finansierar, i många länder är mycket högre än det åländska måste vi utnyttja alla andra stödmöjligheter optimalt.
Dessutom kan vi nu konstatera att priserna som producenterna på Åland och Finland får för sina produkter är bland de lägsta i EU. När sedan våra insatsvaror bl.a. genom vårt insulära läge är betydligt dyrare och vi dessutom har ett kostnadsläge som allmänt är högt blir jordbruket mycket beroende av de stöd som EU tillåter för att vi något så när skall kunna konkurrera på samma villkor som jordbrukare i våra närområden.

De skrivningar som finns i omställningsbudgeten 2012 gällande den kommande programperioden inom EU som gäller 2014-2020 aviserar en kraftig sänkning av Landskapets motfinansiering gällande landsbygdsutvecklingsprogrammet. Detta program innehåller miljöstöd, LFA-stöd, investeringsstöd och startstöd. Vid uppgörande av förslag till nytt program har förvaltningen följt intentionerna i omställningsbudgeten. Detta innebär en prioritering av investeringsstöd och LFA, vilket i och för sig behövs. Men då det gamla landsbygdsutvecklingsprogrammet dessutom kommer att gälla ännu under år 2014 p.g.a. EU:s försenade tidtabell innebär det att det för resten av programperioden återstår alltför lite pengar för att göra ett bra miljöersättningsprogram.
Enligt de förslag till miljöersättningar som förvaltningen lagt fram kommer i synnerhet mjölk- och köttgårdar och gårdar som odlar frukt och bär samt grönsaker och lök att få kraftigt sänkta inkomster. Med låga miljöersättningar och få eller inga möjligheter till tilläggsåtgärder så kommer följden troligen bli att många går ur miljöprogrammet.
Detta skulle vara väldigt olycklig med tanke på att vi nu i rapporter börjar se effekter av att vi haft en hög anslutning till de nuvarande och tidigare programmen. De utkast till miljöersättningar som man har i riket ligger i de flesta fall på en mycket högre nivå än här. Merparten av det vi producerar avsätts i riket och vi kan inte acceptera sämre verksamhetsförutsättningar för våra jordbrukare jämfört med jordbrukare där.
Den stora förändringen av avbytarverksamheten med kraftigt sänkta anslag för verksamheten samt ytterligare hot om helt avskaffande av ersättningar för avbytarverksamhet har gjort att flera mjölkproducenter överväger att sluta med mjölkproduktionen.

I Landskapsregeringens regeringsprogram betonas aktivt jordbruk, produktionsvärde, sysselsättning, miljöanpassning, ökad försäljning och lantbruksföretagens lönsamhet. Det betonas att livsmedelsindustrin har stor utvecklingspotential och bidrar till en levande landsbygd och ett öppet landskap.
EU-kommissionen har ökat sin ram för landsbygdsutvecklingsprogrammet jämfört med nuvarande programperiod och EU har också i samband med programarbetet särskilt för Åland lyft fram att det är viktigt att vi kan få fram produkter till livsmedelsindustrin och att få lönsamma jordbruksföretag.
Vi befarar att ovanstående skrivningar inte kommer att gå i uppfyllelse om man står fast vid den kraftigt beskurna motfinansieringen i EU-programmet och om man genomför den avveckling av avbytarsystemet som man aviserat

Våra krav är:
n Landskapsregeringen måste ompröva motfinansieringen för LBU-programmet
n Motfinansieringen bör vara minst på samma nivå som i nuvarande program
n En opartisk konsekvensutredning där även konkurrenskraften utreds bör genomföras
n Det programförslag som sänds på remiss måste innehålla stödbelopp för åtgärderna
n Skärgårdens särskilda problem måst beaktas
Det är nu upp till självstyrelsemyndigheterna att visa att vi på Åland inom ramen för självstyrelsen kan säkra livsmedelskedjans konkurrenskraft så att vi kan trygga både primärnäringens och livsmedelsindustrins arbetsplatser.
På detta sätt möjliggör vi upprätthållandet av det natur och kulturlandskap som ger förutsättningar för en trivsam boendemiljö och skapar attraktionskraft för turismen.
Henry Lindström
Vik.VD Ålands Producentförbund