DELA

Önskelista för fattiga och utmattade föräldrar

Jag gissar att jag inte är ensam om att till vardags tampas med socioekonomiska bekymmer som präglar vardagen. Det är ju inte heller alla gånger som myndigheter kan bistå med hjälp i sådana detaljer som när de blir alltför många, gör tiden så mycket svårare att sortera.

Därför vill jag nu på detta sätt ändå försöka tänka positivt i att vi säkert är många som i viss mån ändå tillsammans kan dra ett litet strå till ”hjälpstacken” även på lokalt plan i att underlätta för alla oss som har det alltför svårt att hinna ikapp med alla förnödenheter. Tror att det lönar sig.

Dagen då man samlade upp människor för att tillsammans byta och laga kläder var ju ett toppenalternativ. Men många av oss hade inte möjligheten att delta just då. Varför inte införa det som ett oftare återkommande arrangemang?

Emmaus har ökat sitt sortiment ser det ut som, och hjälper många att få vardagen att lösas lite lättare – men ännu är priserna alldeles för höga för många. Finns det alternativ att skapa för de som lever under existensminimum med någon sorts rabatter eller dylikt att ordna?

Både på loppisar och på Emmaus så dignar det av kläder att välja mellan, men för oss som behöver dem som akutast är ofta av storleken större (Från storlek ca 46 och uppåt 60 gissningsvis.) Som överviktig, så pendlar man ofta i vikt – och det är inte stressfritt att stå utan en bra basgarderob när årstiderna växlar. Förslagsvis en Emmaus- filial i större storlekar?

Kyrkan hjälper många med minimumresurser att få mat på bordet, och det är ju beundransvärt att man kommit så långt. Men att i rollen av förälder under en tid som varar mer än flera månader orka ta hand om sina barn med mest , (ofta utgångna) fabricerade produkter i kassar färdigt plockade att tacksamt ta emot kanske inte är det behagligaste/ eller hälsosamt för de tungt arbetande mammorna. De behöver mer färsk mat på bordet så att de orkar fortsätta ta hand om sina barn. Finns det möjlighet att insamla effektivare där?

Vi lever ofta alldeles för ensamma i vår roll som förälder, och självklara göromål blir ofta för många på en person i hushållet. Motion som står envist uppskrivet på schemat kanske inte finns krafter över att göras. Ett jättefint alternativ finns från pusselfamiljen där man träffas och jumpar tillsammans barn och föräldrar. Men det kanske inte passar alla i tycke och smak?

Där finns det ju enorma möjligheter att skapa roligare motion. Finns det till exempel familjer eller personer som kan tänka sig att bli någon sorts ”hundlånefadder” en gång i veckan till familjer? Eller någon rask pappa/mamma eller kanske bara en person med mycket humor och energi i bagaget som kan tänka sig att ordna ”utegårdsdisco” frivilligt tillsammans med barn och föräldrar? (På så sätt slipper man ju avgifter för t.ex lokalhyra).

Rehabilitering har jag ofta tänkt på att enbart finns tillgänglig inom sjukvården om man genomgått en pers i livet som förälder. Smärtor från utmattning är ju inte så lätta att göra sig av med när man är stressad, trött och ensam. Jag har förstått att kyrkan eventuellt har ett prisvärt mitt-emellan alternativ i form av retreat för den som behöver komma undan och få lite stillhet och ompyssling i form av massage. Det är ju fantastiskt, kanske fler kan få möjligheten till sådant, även om man inte är troende.

Kanske man kan ordna avbetalningsplaner om priset för dessa möjligheter också? Kanske att man även i framtiden kan få ett liknande alternativ utan religiös anknytning att läka sin kropp och själv med, där man också samtalar mer, vid behov och mer fokus på t.ex spa även för den som inte har råd. Jag skulle inte tveka, om en väninna bad mig pyssla om hennes hår, fötter eller naglar och bjuda på lite nackmassage samtidigt.( Piggar upp, garanterat.)

Kanske en idé om gratis-träffar tillsammans hemma i en nystartad förening vore tacksamt? Tror att vi är för blyga för att våga fråga varandra om mera hjälp i vardagen. Skruva hyllor, stryka kläder och sortera bråte går ju lättare om man är flera.

Som socioekonomiskt utsatt är man ofta också väldigt sällan som familj deltagande i naturliga sammanhang som familjära festliknande sammanhang, utflykter till t.ex Sverige över dagen eller luxkultur som t.ex musikaler o.d. Barnen tappar hopp, när guldkanter som borde få förekomma åtminstone ibland, utebliver och får bekymmer med det sociala i värsta fall. Finns det möjligheter för de olika insamlarna runtom på Åland att ordna undantags-tillstånd även för oss att få vardagen att rulla bättre där?

Man kanske inte har råd att bjuda på utflykter varje månad, men kanske en gång per halvår – om man bättre belyser problemet. (Sådana som vi kommer ingenvart, nämligen.) Ett barn hittar bättre tillit till sin omgivning om det får bättre medel att förstå sin samtid där. Likaså jag som vuxen, som måste börja om från början i att tolka livet, världen och människorna. Jag kan inte vara ensam om det.

Human rights