Öns dilemma
Människans aktiviteter är ett stort komplex och hennes motiveringar är ytterst sammansatta. Jag vill förstå. Att förstå. Jag sitter fast i ett dilemma. På grund av orsak och verkan!
Orsaken är ekonomiska oegentligheter från tiden år 2008, egentligen ännu längre tillbaka i tiden, fram till nutid!
Skulderna av den oegentliga ekonomiska politiken, socialiseras, till priset av sänkta pensioner, emedan vinsterna privatiseras till priset av höjda arvoden och löner till bankchefer och regeringens myndighetsminister.
Saken är den att, år 2016 fick jag i pension 346,08 euro per månad från Åland. En mycket liten pension. År 2017 får jag 341,78 euro per månad från Åland, en mycket mindre pension än år 2016. Det vill säga pensionen har minskat (reducerats) med 4, 3 euro per månad. Trots att levnadsomkostnaderna har ökat. Jag kallar detta kalibrerad ondska och ohållbart.
Om detta sätt att räkna är i överensstämmelse med en åländsk rättfärdig balanserad ekonomisk fördelningspolitik så är pensionen försvunnen inom en snar framtid och jag död. Emedan bankmän-kvinnor (chefer) och regeringens myndighetsminister överlever i bästa välmåga på de döda pensionärernas bekostnad via höjda arvoden och löneförmåner.
På Åland och i många andra landskap utstår många människor försakelser beroende på defekter i den ekonomiska apparaten. Den ekonomiska apparaten behöver omkalibreras och ställas in på ett nytt sätt för att förhindra ekonomisk obalans i levnadsomständigheter. När regeringar planerar för sitt folks bästa menar de för sina egna ekonomiska intressen. Detta tänkande är otroligt primitivt.
Anständigt uppförande kan man förvänta sig av styrande regeringar och myndighetsministärer. Människor som i privatlivet är förnuftiga och moraliska antar så snart de representerar en nation-folk, sin stupida, hysteriska och sinnessvaga stams egenskaper. Denna circulus vitiosus är en felaktig ekonomisk-social-ekologisk politik eftersom vi alla människor gemensamt äger det finansiella systemet, men att överlåta det finansiella systemet till en privatsak och giriga omoraliska människors händer är ett misstag.
Att reformera bort obalans i ekonomiska relationer är att skapa balans genom ekonomiska reformer på ett konstruktivt sätt. Att med enastående energi genomföra detta är i sig enkelt. Medel och målinriktad reformpolitik är helt enkelt att myndighetsministärer och bankstyrelser sänker sina löner och föregår med gott exempel för en fördelningspolitik värd namnet. Verklig ekonomiska politik är lokal.
Förövarna av obalans i det finansiella systemet är regeringar och tillsatta myndighetsministärer och finansiella makthavare framröstade i så kallade demokratier med folks fria val som intäkt.
Det gör ont i mig!
Bernt Balkh
