DELA

Omsorgen behöver omsorg

Ålands omsorgsförbund mår inte bra.

Sant. Orsakerna är många och kan fram för allt relateras till följande:

– Bristande ledning, främst på grund av avsaknad av styrdokument, vilket lett till att alldeles för stor makt koncentrerats till ledande person med plötsliga och tvetydliga beslut som följd

– Akut missnöje bland personal, vilket påverkat arbetsmiljön, anställda och i sista hand klienterna

– Oförmåga bland de förtroendevalda att inse problemen i tid… och göra någonting åt dem.

Därför är det oerhört positivt att förbundets politiska ledning nu tagit initiativ till att hitta en, förhoppningsvis varaktig lösning på ovanstående problem. Det gagnar enskilda, därmed hela organisationen och ger hopp för verksamhetens framtid och dess klienter.

I denna glädje och förhoppning finns även minskningen av bostadskön till eget boende för ÅOF:s klienter, vilket enligt min mening är den största framgången under mandatperioden.

Men det kvarstår ett fundamentalt problem:

– Ointresse från ägarna, dvs kommunerna.

Under mina fyra år som ordförande för Ålands omsorgsförbunds fullmäktige har jag skämtsamt sagt:

– Undrar hur många av ledamöterna som ”sprättar kuvertet” med kallelsen vid möte i dag då?

Intresset bland kommunernas representanter att återkoppla till sina uppdragsgivare och engagera sig i sitt uppdrag således inte stort. Obs! Undantag finns och tack till er!

Kommunernas ointresse skapar ett dilemma vid nästan varje fullmäktigemöte, som inträffar två gånger per år (!):

– Hur många samtal ska vi tvingas ringa för att överhuvudtaget bli beslutsföra?

Inför senaste fullmäktigemöte i november väntade vi nästan en halv timme på att den siste ledamoten skulle anlända för att göra mötet beslutsfört.

Det här , medborgare, är kommunal samarbete. Att det i det här fallet handlar om specialomsorg kanske inte uppmuntrar eller prioriteras. Av alla utlåtanden jag läst från kommunerna över budgeten under dessa år kan jag konstatera att dessa människor, som berörs, inte finns som levande varelser, utan endast som siffor. ”Det kostar för mycket, dra ned, minska utgifterna, rationalisera verksamheten”… etc, etc.

Var finns det humana tänkandet, tanken på att ge en människa rätt till ett drägligt liv, med ett eget hem, på riktigt?

Jag har försökt förklara denna emotionella tanke-fadäs om handikappade så här:

Alla har vi en känslomässig anknytning till någon som blir gammal; en far, mor, mormor, moster, farbror och faster. Därmed slår vi vakt om äldreomsorgen. Våra närmaste ska ha rätt till ett bra liv då de blir gamla.

Däremot har färre av oss har en anknytning till en handikappad. Därmed avhumaniseras dessa lättare av den stora massan till ettor och nollor – en kostnad.

Man kan inte påtvinga människor empati för dem som lever med ett handikapp. Just därför finns lagstiftning som ger dessa människor rätt att få stöd till ett så jämställt liv som möjligt. Handikapp- och specialomsorgen är till 95 procent reglerad i lag, därför finns egentligen inget utrymme för tyckande vad gäller den enskilda klientens rätt. Visst kan servicen rationaliseras så länge det inte drabbar dessa människors lagliga rättigheter.

Så, utifrån denna reglerade verksamhet kan man undra vilken funktion alla dessa lekmän (och kvinnor) i kommunernas socialnämnder fyller; påstådd politisk makt men i praktiken helt i händerna på föredragande tjänsteman, förhoppningsvis med kunskap om rättsläget och utan ekonomiska påtryckningar om budgetramar. Visst.

Jag bugar mig för ÅOF:s personal. Gänget gör ett sjuhelsikes jobb, dag som natt, att vara ett stöd för dem som behöver omsorg i sitt liv. Jag vet att det inte alltid är lätt, kanske inte heller så bra betalt.

Min tanke om en rättvis lön för ett rättvist jobb går lika mycket till alla killar och tjejer inom ÅOF:s dagliga verksamhet som sedan många år gör olika typer av okvalificerade jobb för såväl offentliga som privata uppdragsgivare utan att få en skälig lön.

Det kallar jag utnyttjande av förståndshandikappad arbetskraft.

Ove Andersson

Ordförande i Ålands omsorgsförbunds fullmäktige