DELA

Omöjligt att journalister skall stå helt ”fria”

Hur opartisk är en journalist som är gift med en politiker? För att undvika skvaller och ”mota Olle i grind” vill jag framföra följande:
Ja, jag är gift med Siv Hallbäck som sedan tre månader tillbaka aktivt fört kampanj för socialdemokraterna. Jag följde också med på valvakan som hennes respektive och satt då vid ett (s)-bord.
Under valrörelsen var jag ”satt i karantän” av min chef och fick därmed inte leda några valdebatter i radion.
På familjens bil satte frun ett sosse-klistermärke. Den som känner oss vet att hon till ca nittio procent är den som använder bilen, men visst, jag har kört en bil då och då med en sossedekal därbak.

Jag vill påstå att det i ett litet samhälle som Åland är omöjligt att tro att journalister skall stå helt ”fria” utan kopplingar till någon som har någon form av makt.
För att ta mig själv som exempel: Jag är alltså gift med Siv, som efter nio års äktenskap blev (s)-aktiv, min svåger är nyblivne stadsfullmäktigeledamoten Tom Forsbom (åf).
Jag har även andra mer eller mindre kända kopplingar till politiker: Jag har sjungit i samma kör som Rolf Granlund (åf), Britt Lundberg (c) och Annelie Ahlgren (fs) och jag känner Johan Ehn (fs) sedan gammalt. Under min amatörskådespelartid lärde jag känna Jan-Erik Berglund (c), Robert Liewendahl (fs), Kaj Lybeck (s) och Hannele Vaitilo (lib). Sune Mattsson (lib) reparerade länge mina bilar. Jag har varit på samma barnkalas som Danne Sundman (ob) och jag är också bekant med Anders Englund (c) och sedan en kort tid tillbaka även med Torbjörn Eliasson (c).

Naturligtvis har jag, i likhet med alla journalister på Åland, privata åsikter i politiska frågor. Den som känner mig vet att de inte alls nödvändigtvis sammanfaller med min frus.
I mitt arbete som journalist har jag dock som princip att ställa kritiska frågor i alla riktningar och jag har fått positiv men också negativ kritik för de radioinslag och tidningsartiklar jag har gjort från alla politiska kretsar, vilket jag enbart ser som ett gott tecken på opartiskhet.
Av princip försöker jag att undvika att intervjua mina närmaste vänner och släktingar. Vid något tillfälle har jag dock intervjuat min svåger, då som köpmannaföreningens ordförande. Men var skall man dra gränsen?
Som ni märker är det svårt att undvika att ha koppling till en mängd intressanta och ”viktiga” människor på Åland om man inte är enstöring – och det är inte jag.

Jag tänker som en konsekvens av ovanstående åtminstone undvika att rapportera om stadsfullmäktige de kommande åren och likaledes undviker jag att göra intervjuer med de styrande inom Mariehamns församling eftersom jag själv arbetar med kördirigering som bisyssla och inte vill intervjua mina ”kollegor”.
Jag har också i samråd med min fru tagit bort sosse-dekalen från bilen, även om det inskränker hennes åsiktsfrihet något. Men IFK-märket låter vi vara kvar%u2026.
Anders Hallbäck
Journalist
Ålands Radio