Omistlig skärgårdsnatur på Åland
I december 2002 offentliggjorde landskapsregeringens dåvarande naturvårdsintendent Håkan Kulves och biträdande naturvårdsintendent Jörgen Eriksson tre på karta avgränsade ”Områden i Ålands ytter- och mellanskärgårdar där natur- och kulturvärdena år 2002 är omistliga från lokal och internationell synpunkt” (se bifogad figur, områdena A-C). De noterar att områdenas naturmiljö fortfarande är jämförelsevis opåverkad av tung miljöbelastning såsom farleder för handelssjöfart, kommunikationsinstallationer, vindkraftverk etc. De drar följande slutsatser:
(1) Natur- och kulturmiljöns värden som ett unikt ekosystem bör inom områdena A-C garanteras och bevaras i framtiden. Områdena kunde till exempel anslutas till den så kallade Världsarvslistan.
(2) Med hänvisning till ovanstående anser miljöbyrån att nya farledsdragningar, uppförande av vindkraftverk eller liknande anläggningar överhuvudtaget inte kan komma i fråga från naturvårdssynpunkt i dessa områden.
Undertecknads erfarenhet från dessa skärgårdar och från Finlands övriga skärgårdar stöder kraftigt både den bedömning som miljöbyråns tjänstemän då gjorde och de slutsatser de drog. Område B kunde dock utvidgas söderut till farleden Kumlinge-Hummelvik.
Efter att kartan publicerades 2002 har på kort tid tillkommit planer på en massiv utbyggnad av vindkraft, vilka över en natt skapat ett exploateringstryck av tidigare oskådad omfattning. Detta gäller såväl Ålands, Finlands som Sveriges skärgårdar. Snabbheten i processerna har också inneburit att även lagstiftare och myndigheter inte till alla delar hunnit se till helheten.
Åland saknar fortfarande en översiktlig fysisk regionplan – trots ett tidigare ambitiöst projekt i form av ett regionplanekontor, som dock dessvärre lades ned – och har i stället försökt lösa planeringsfrågor enbart på kommunal nivå. Bristen på en översiktlig fysisk regionplan för Åland blir allt mera akut och uppenbar.
I avsaknad av en översiktlig fysisk regionplan föreslår undertecknad att landskapsregeringen skulle vidta de åtgärder som behövs för att områdena A-C skulle inrättas till något som kunde kallas Landskapsvårdsområden. Område B kunde förslagsvis kallas Norrhavets landskapsvårdsområde. Aktiviteterna i dessa områden skulle fortgå som hittills men hållas fria från de fysiska ingrepp som ovan nämns i miljöbyråns bakgrundsdata.
Till förvaltandet av ett unikt Åland hör också att slå vakt om omistliga naturvärden.
Torsten Stjernberg
docent
