Om vattenkvalitet i allmänhet och vägbankar i synnerhet
Utan att ta ställning till alla hållbarhetsaspekter ifråga om den planerade vägbanken Jurmo-Åva, vill styrelseordförande för Ålands Natur & Miljö framföra några funderingar. Åland har bland de allra bästa transportnäten för glesbygd som finns i världen och det har vi ingenting emot, vi ska vara bäst och vi ska möjliggöra för människor att bo i skärgården. Men det bör ske i harmoni med miljön, inte på bekostnad av den. Kanske är det sant att tåget har gått i och med att miljötillståndet för ifrågavarande fall gavs för över ett år sedan, även om den processen verkar ha gått många förbi. Trots det står den åländska skärgårdsnaturen inför många förändringar i och med det stundande kortruttsprojektet. Som alltid när vi människor planerar ingrepp i naturen bör detta ske med största möjliga försiktighet. Även om den administrativa processen har sin gång oc h kostar pengar, finns skäl att tänka om ifall tillräckligt stora argument för alternativ som visar större miljöhänsyn kan formuleras.
För det första, i fallet vägbank Jurmo-Åva krävs oåterkalleliga ingrepp i form av sprängning av berg – precis som vid till exempel gruvtäkt. Man kan därför inte framhålla att ”naturen läker efter några år”. Är det alltid naturen som ska rätta sig efter oss och inte vi som ska rätta oss efter naturen?
För det andra, i ovannämnda fall krävs en avsnörning av ett sund genom anläggande av vägbank. ÅMHM förordar fem vägtrummor som substitut för den försämrade vattengenomströmningen som vägbanken medför. Naturligt sett består det fantastiska Brändö av många öar, som precis som andra delar av skärgården är av människohand sammanbyggda med vägbankar. Hur stor del har denna avsnörning av vattengenomströmning haft i den försämrade vattenkvaliteten i vår skärgård? Löd inte det åländska talesättet ”Vatten förenar öar, inte skiljer dem åt”?
Vattenpåverkan leder oss till den tredje funderingen som handlar om den åländska vattenlagen. Den åländska vattenlagen är mycket ambitiös trots att den är skriven på 90-talet (innan EU:s vattendirektiv kom, märk väl). Denna vattenlag är dock märkligt tillämpad. Egentligen borde ingen ny eller ändrad markanvändning eller verksamhet få komma till stånd, så länge de så kallade särskilda kvalitetsnormerna inte är gällande eller uppfyllda, om det inte visas att verksamheten inte bidrar till ökad övergödning. Undantaget är om man samtidigt gör en kompensationsåtgärd, det vill säga utnyttjar ett så kallat förbättringsöverskott.
Saken är den att de särskilda kvalitetsnormerna aldrig fastställts, vilket lett till stränga kompensationskrav i lantbrukssammanhang och regelrätta stopp för vattenbruksutveckling.
I fallet vägbankar i skärgården som kan bidra till övergödning genom försämrad vattengenomströmning har denna paragraf inte berörts. Det syns dock i ÅMHM:s allmänna motiveringar att man gör vissa övervägningar vad gäller vattenmiljön och man ställer därför villkor vad gäller vattengenomströmningen, som vägtrummorna, för att ”minimera de negativa effekterna”.
Den åländska vattenlagstiftningen är skriven med största möjliga miljöhänsyn utan att för den skull omöjliggöra samhällsutveckling. Problemet är bara att vi inte har lärt oss ännu (efter nästan 20 år) hur vi ska använda detta instrument. Andemeningen är att alla projekt som kan försämra vattenkvaliteten ska kompensera denna försämring. Detta kan enligt vattenlagstiftningen ske genom regelrätta åtgärder, såsom förbättringsöverskottet förespråkar, eller genom vattenförbättringsplaner, vilka är sammankopplade med vattenförbättringsfonder. Nu har vi Rädda Lumparn-föreningen med konkreta idéer till vattenkvalitetsförbättring, idéer för vattenrenande musselodlingar, avloppsprojekt, kompensationsfiske m.m. som alla behöver utförare och pengar.
I det stora hela beror också den försämrade vattenkvaliteten på utsläpp utanför Åland, där förbättringsfonderna kunde spela en roll för kompensation. Tiden är nog mogen att i rättvisans namn göra vattenlagstiftningen praktiskt tillämpbar, så att utveckling av transport, lantbruk, vattenbruk etc kan gå hand i hand med miljöhänsyn. Vi har fantastiska möjligheter i vår vattenlagstiftning, om vi bara kavlar upp armarna och gör lite arbete för att sparka igång dem. Den som påverkar miljön behöver inte vara den som förstör den!
Petra Granholm,
styrelseordförande för Ålands Natur & Miljö
