DELA

Om sjukvården på Åland

Nu blir det en lång och gnällig insändare. För jag är lite arg.
Vi flyttade till Åland för många år sedan. Känner oss helt hemma och trivs väldigt bra. Åland är en härlig plats på jorden! Då borde ju allt vara bra?
Men, med högre ålder följer en del krämpor. En tidigare mycket frisk människa kan behöva läkarvård, trots dagliga raska promenader, ingen övervikt, högt blodtryck, kolesterol eller liknande. Men jag bröt benet mycket illa för några år sedan. Skicklig ortoped på sjukhuset fick det fixat och i många år var allt bra.
Men nu har jag fått allvarliga besvär med benet. Mycket värk och nedsatt rörlighet. Borde få läkarhjälp.

Fick remiss till ortoped. Men väntetiden är ungefär 40 veckor. Jag står i kö, men blir allt sämre utan att få hjälp. I desperation gick jag till en privat läkare för dyra pengar. Han konstaterade en svår skada och ville genast operera. I Åbo, 12.000 euro flygresor med mera. Mycket pengar för en pensionär som hela livet betalat skatter bland annat för sjukvård till vettigt pris. Så sjutton om jag ska ro ut med 12.000 euro.
Så nu köar jag. Blir dag för dag sämre. Kan inte mera ta mina promenader. Behöver kanske snart hemvårdarhjälp. Käkar piller. Är lite bitter på den åländska sjukvården.

I Sverige är visst den maximala väntetiden 3 månader. Här får jag tydligen vänta närmare ett år. Hur har det blivit så här på Åland?
Ett exempel till: Som många andra äldre har jag hörsel”knupp” i örat på grund av försämrad hörsel. ”Knuppen” borde nödvändigt justeras då hörseln blivit ännu sämre. Jag har beställt tid hos hörselvårdsassistenten på sjukhuset. Står också där i kö. Har nu väntat ungefär fyra veckor och ingenting hört. Familjen blir irriterad på morsan.
Vad sjukvård beträffar har Åland tydligen nu stora brister. Yngre människor har kanske ofta sjukförsäkring via jobbet och kan gå till privatläkare för snabb hjälp. Men vi gamla skall ha stort tålamod och vänta, vänta. Få sämre livskvalitet när krämpor som kunde åtgärdas inte får skötsel.

Ännu ett P.S.
Jag bad min dotter i Sverige skaffa mig ”säkerhetsbyxor” inför vinterns halka. Såna med insydda stadiga skydd på höfterna för att undvika lårbenshals-brott vid eventuella fall. Hade sett annonser i svenska tidningar. Men de fanns inte mera att få i affären utan specialbeställning. För alla gamla där får dem från samhällets sida – åtminstone där min dotter bor. Vilken service! Och det lär ha minskat de allvarliga olyckorna betydligt. Det kallar jag väl använda pengar.
Detta från en f.d.
Mycket vigulant pensionär