DELA

Om konsten att gå till byss

När jag var liten stod vi ungar vid grinden och sporde familjens äldre medlemmar när dom passerade grinden: ”Gå Handlinjjj-Gå påstinjjj-Gå Biiiinjjj?” med frågande intonation på substantiven. Jodå vi fick svar och ofta var det något av våra förslag. På den tiden gick mänskor till byss, det tredje alternativet i vår ramsa. Man kunde konsten att gå till byss. Jag tror den konsten har fallit i glömska. Jodå, det är en konst, det finns vissa spelregler och fungerar inte spelreglerna så fungerar byssgåendet dåligt. Man besöker hellre ett café eller en restaurang tillsammans nuförtiden. Det får räcka. Men vi kan återuppväcka byssgåendet.

Det har gått därhän att folk drar sig för att få besök. Man tycker man inte har städat hemma. Men den som är ute efter att se efter hur folk har städat skall hållas hemma och kolla de egna knutarna. Verkliga byssgåare har inte bestyr i hur det ser ut, det är väldigt oviktigt. Fråga mig inte om det fanns disk på ställen jag besökt. Jag vet inte.

Hur skall man veta att det alls passar att man kommer på besök? Enkelt. Man frågar. Jag brukar säga till genast att jag inget ärende har. Och sedan frågar jag vad husfolket har för program. Också TV-program som husfolket tänkt se skall nämnas. Antingen går man hem före programmet eller sitter möjligast tyst den tiden programmet pågår. Överhuvud kan man testa om det är dags att gå hem genom att säga det. Protesterar husfolket så är det inte dags att gå hem. Enkelt.

Sen skall det ju bjudas något nuförtiden, bevars. Jag brukar äta mat och dricka kaffe innan jag går hemifrån. Min mage tycker illa om mycket kaffe, så jag kan ärligt säga att jag inte vill ha något. Bjudande är totalt onödigt. Lagar husfolket mat eller äter så hindrar det inte samtal med en mätt människa på en stol bredvid. Det låter helt konstigt idag, men så fungerade det i min barndom och det var inget märkvärdigt med det. Det var så enkelt när man inget behövde bjuda, det förväntades inte. Någon sup var det inte tal om, mitt på blanka vardagen. Bjudningar med sup och mat och kaffe är något helt annat, följer andra regler. Kallas kalas.

Jag tror vi behöver gå till byss. Inte så ofta så man blir en landsplåga, men alltid då och då.
Man mår bra av byssgående. Det blir en pågående kommunikation. Ett levande liv. Och det är förbaskat roligt.
Margareta Jorpes-Friman