Om hållbarhetsråd och miljöstyrning
Det Naturliga Stegets fyra grundläggande, generella principer kopplas i lokala massmedia samman med landskapets hållbarhetsråd. Inget fel på det, men ändå låter det som om man vore tillbaka i början av 1990-talet, när endast ett litet antal företag och organisationer hade accepterat frivillig miljöstyrning.
Redan för mer än 20 år sedan gjorde Det Naturliga Steget en anmärkningsvärd insats genom att på ett enkelt och pedagogiskt sett rikta uppmärksamheten på slöseriet med jordens naturresurser. Detta skedde tidsmässigt parallellt med Agenda21-handlingsprogrammets tillkomst vid miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Agenda21 är ett detaljerat övergripande handlingsprogram med särskild inriktning på den offentliga sektorn, inte minst den kommunala. För att komma igång med handlingsprogrammet bildade man t.ex. i Sverige kommunala Agenda21-funktioner, som till stor del kom att stå för information till kommuninvånare m.m. Med tiden när miljöarbetet och miljöansvaret allt mera kom att integreras i kommunernas mera traditionella funktioner, minskade Agenda21-kontoren i betydelse.
Parallellt utvecklades det kommunala samarbetet internationellt och utmynnade i flera överenskommelser om gemensamma satsningar. En sådan överenskommelse är Aalborg åtagandena, som till stora delar bygger på Agenda21-handlingsprogrammet och som även Mariehamns stad har signerat. Gemensamt för alla dessa åtaganden är att man uttalar nödvändigheten av att göra bot och bättring samt minska miljöpåverkan. Vad som då återstår är att komma underfund med vad som ska göras och hur. Följaktligen även hur man ska kunna visa huruvida man lever upp till sina åtaganden och verkligen gör bot och bättring.
Tidigt förstod man, att organisationerna – företag, kommuner, statliga verk m.m. – måste integrera miljöstyrning i sina redan befintliga ledningssystem. För att kunna mäta effekterna av miljöstyrningen måste miljöprestanda mätas och följas upp fortlöpande. Standardiserade miljöledningssystem utarbetades och fastställdes. EU kom med EMAS, industrin publicerade det närapå identiska ISO14000-paketet. För att öka trovärdigheten infördes riktlinjer för upprepade organisations-interna, liksom också externa revisioner i syfte att säkerställa att organisationen lever upp till sina åtaganden. Om så är fallet erhåller organisationen sitt miljöcertifikat. Att förlora certifikatet som en följd av att man låter miljöarbetet stagnera, är att på ett skamligt sätt förlora i trovärdighet.
Generellt sett är hållbarhetsrådets uppdrag inte speciellt komplicerat. Verktygen finns redan och är utprövade. För de organisationer som ännu inte har kommit igång på allvar är det bara att vidta konkreta åtgärder. Se då till att alla berörda företag och organisationer miljöcertifieras, vilket innebär att konkreta mål och handlingsprogram fastställs, samt att fungerande uppföljningssystem upprättas.
En grundläggande regel, som en miljöcertifierad organisation har att fullfölja, är att organisationens miljöpåverkan kontinuerligt krymper. För att kunna visa att så är fallet krävs kvantifierbara och med andra organisationer jämförbara nyckeltal som följs upp under många år. Det är naturligt att kommuner relaterar samhällets utsläpp och annan miljöpåverkan till antalet invånare. I övrigt är det viktigt att relatera miljöpåverkan till redan lätt tillgängliga ekonomiska värden, t.ex. utsläpp i förhållande till budgeterade medel eller – varför inte och särskilt inom företag – till omsättning och vinst.
För banker och finansieringsorgan kan det vara knepigare att kartlägga den miljöpåverkan som organisationens beslut genererar, men omöjligt är det inte. Utan uppföljning med nyckeltal av detta slag, är det svårt att på ett trovärdigt sätt övertyga revisorer och omvärlden om att kontinuerlig förbättring pågår. Alternativet är att i så fall begränsa sig till att presentera självberöm i glättiga reklamblad, som saknar relevant information.
Hållbarhetsrådet har att hantera Ålands mest betydande miljöpåverkande faktorer. Hittills har man mer eller mindre sopat de för Åland väsentliga miljöproblemen under mattan. Flera av de miljömässigt mest störande åländska verksamheterna är ”heliga kor”, som ger sysselsättning åt många invånare och därtill goda inkomster till ägarna. När man undviker att öppet diskutera dessa verksamheter blir följden att förbättringsåtgärder av betydelse inte kommer till genomförande.
T.ex. under senaste riksdagsval nämndes knappt fiskodlingsverksamheten såsom den betydande miljöfaktor som fiskodling i öppna kassar är. Fartygstrafiken talar man mest om när något i rätt riktning sker, typ Viking Grace. Spridningen av bostäder runt om i landskapet som en följd av 16 små kommuners önskan att locka till sig skattebetalare, gör att den regionomfattande planeringen försvåras samtidigt som välfungerande allmänna kommunikationer blir omöjliga att utveckla.
Det är naturligtvis positivt att landskapet nu har tillsatt ett hållbarhetsråd. Förhoppningen är att man inom landskapet tar till sig de verktyg och den erfarenhet som finns tillgänglig sedan 25 år tillbaka – Rio 92/Agenda21, ’Det Naturliga stegets fyra principer’ samt ISO14000 m.m. – och börjar med att direkt gå till konkret handling.
För att göra rådets uppstart smidig kan det vara värdefullt att utnyttja den samlade information med utredningar och anvisningar, som finns att tillgå inom det internationella nätverket UBC (Union of Baltic Cities). Mariehamns stad har genom sitt medlemskap inom UBC medverkat bl.a. genom att aktivt delta i flera olika projekt med anknytning till för staden och landskapet betydande miljöfrågor.
Jan Westerberg
