DELA

Okunnig ledning av Albanus

Vi har via massmedia fått veta att Albanus är rutten och fordrar övergripande store dyra reparationer eller att skutan bör ersättas med ett nybygge med finansiering av allmänna medel.
Orsaken till att Albanus är i det skick den nu idag befinner sig, står att finna i fel planering redan i byggnadsskedet , ett felaktigt underhåll och en dålig, okunnig ledning.
Albanus försågs med fast stenballast, som placerades under garneringen och har som sådan utgjort en skadlig fuktsamlare för bordläggningen och därmed lagt grunden för den uppkomna rötan.

Albanus har inför varje vinter övertäckts och hållits varm under täckningen, också det en helt felaktig åtgärd med tanke på röta.
Underhållet har hela tiden koncentrerats mera på kosmetiska saker än en långsiktig planering för att förhindra röta, som tyvärr helt har negligerats genom åren.
Att påstå att skutor inte blev äldre än 20-25 år, är helt felaktigt då det i dagens läge med rätt planerat underhåll finns till exempel borgåskutor som närmar sig 60 år. Skutornas livstid berodde förr i hög grad på vilken typ av last man förde, vilket inte på något sätt i detta fall påverkat Albanus livslängd.

Skeppsföreningen Albanus främsta mål var vid bildningen att driva en skuta med små medel samt befrämja intresset, kunskapen om skeppsbyggeri och underhåll av skutor bland ungdomen. Detta lyckades också under verksamhetens första år, då föreningen var självbärande och kunde fondera betydande medel för framtida behov och som man nu helt lyckats dränera.

Föreningens ekonomi och underhållet av skutan grundar sig idag på att man för drift och underhåll är helt beroende av stora landskapsbidrag. De fast anställdas löner utgör en onormal hög kostnad för en förening, som till stora delar borde grunda sin verksamhet på frivilligt arbete. De ungdomar, som är villiga och intresserade av att driva och underhålla Albanus, borde rekryteras effektivare, utnyttjas mera enligt föreningens ursprungliga anda och stadgar för att hålla ekonomin i balans. Om man fortlöpande seglat in ekonomiska medel såsom i början av verksamheten, kunde en ny skuta redan ha kölsträckts i Sjöfartskvarteret och utgjort en ytterligare genuin åländsk attraktion för turister.

Nu står man där med tom kassa och sträcker uppgivet upp sina händer mot bidragsgivarna. Man får bara hoppas att skeppsföreningens ledning nu har lärt sig sin läxa så att verksamheten kan fortsätta mera kompetent, endera med en allt för tidigt vandaliserad Albanus eller ett nytt fartyg så att de åländska skuttraditionerna kan bevaras för framtiden.
Gunnar Lindholm
f.d. skeppare & styrelsemedlem