DELA

”Nytt bottennapp från Nya Ålands chefredaktör”

I ett tidigare inlägg skrev jag att Nya Ålands chefredaktör Nina Fellman är övertydligt finlandsnationalistisk i sina ledartexter. Och nu är det dax igen. I onsdagens (19.1.2011) ledare i NÅ jämställs Ålands Framtid med extrem islamism i Tunisien, rasistpartiet Sverigedemokraterna i Sverige och minst lika rasistiska Sannfinländarna i Finland.
Nu är ju inte Ålands Framtid vare sig religiösa extremister eller rasister.
Men gör sig skyldigt till något som, för en finlandsnationalist, är minst lika avskyvärt. Man vågar prata öppet om åländsk självständighet.

Hopp finns dock, enligt Fellman, i att demokratin så småningom reder upp sina skavanker. Men viss hjälp behövs tydligen med tanke på den häxjakt Fellman ständigt driver på ledarplats i NÅ mot allt som på något sätt påminner om en åländsk vilja att göra som man själva vill.
Ålands Framtid har genom åren beskyllts både för det ena och det andra. Men i stället gång på gång fått rätt i den politik vi drivit. Med mycket ideellt arbete i bakgrunden. Vilket annat parti har med egna medel bekostat utredningar? Bra utredningar dessutom som knuffat igång både ramlag och egen skattebehörighet. När ÅF startades var hela självstyrelseutvecklingen stendöd.

Innan självständighetsvisionen döms ut borde man tänka igenom vad självständighet egentligen innebär för det åländska samhället. Det stora målet är självfallet att göra exakt det självstyrelsen var menad till men inte längre mäktar med. Att bibehålla det åländska samhället enspråkigt svenskt och värna om den åländska identiteten.
Men det krävs också en hel del viktiga förändringar för att självständighet ska fungera rent praktiskt. Förändringar som även självstyrelsen är i skriande behov av. Det måste bli ordning i den åländska ekonomin. Det måste bli ordning i förvaltningen. Och det måste bli ordning i det åländska beslutsfattandet.

Självständighetsmålet är också bra för självstyrelseutvecklingen. Eftersom vägen till självständighet, liksom i självstyrelseutvecklingen, innebär att ta över behörighetsområden. Enda skillnaden är var man slutar ta över behörigheterna. Det finns inget som helst motsatsförhållande mellan självstyrelse- och självständighetsutveckling.

Ålands Framtid framställs gärna, men helt felaktigt, som ett ensaksparti. Vi jobbar stenhårt på alla de tunga och grundläggande frågorna. På alla nivåer.
Från EU till ekonomi till den sociala välfärden. Hösten förra året lanserades ett uppskattat äldrevårdsprogram. ÅF har som enda åländska parti en styrelseplats i ett EU-parti, EFA, och kommer att vara värd för EFA:s jubileumskongress under våren här på Åland. Och mycket mer.

Fellman skriver så varmt om demokrati och medias uppgift att granska makten.
Men glömmer själv att leva som hon lär och tar i stället till alla tillgängliga metoder för att skapa opinion mot det privata hatobjektet Ålands Framtid. NÅ:s läsare kommer sannolikt att få se mycket av detta elände eftersom det är valår i år. Tänk om, hemska tanke, väljarstödet för Ålands Framtid fortsätter att öka…
Erik Schütten (ÅF)
Som ledarskribent och chefredaktör är mitt jobb att ha åsikter och analysera saker. I onsdagens ledare tog jag som exempel politiska rörelser på Åland och annorstädes som väckt upprördhet och farhågor när de dykt upp. Jag argumenterade för att alla politiska rörelser inlemmas i den demokratiska processen, för att jag ser det som det bästa sättet att utveckla samhället och styra det.
Jag tycker, i min egenskap av ledarskribent, att självständighet för Åland är en dålig idé. Jag välkomnar motargument och har gett Ålands framtid all respekt och allt utrymme man begärt i Nya Åland. Att ha en annan åsikt, bästa Erik Schütten, är en helt annan sak än att drivas av hat mot något.
Det vore för mig en helt främmande känsla, både privat och professionellt.
Nina Fellman
chefredaktör
Nya Åland