DELA

Nytänkande behövs på Åland

Så har då lagtinget godkänt budgeten för år 2013. Fast det lär väl inte dröja längre än till januari förrän man upptäcker att pengarna inte räcker till, och att man från landskapsregeringens sida kommer med en anhållan om tilläggsanslag.

Som vanligt när det skall sparas, så är det de som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna att klara sig, som skall bidra med extrainkomster till landskapskassan. Trots att det nogsamt framkommit i utredningarna att en minskning av sjukkostnadsavdraget i första hand drabbar lågavlönade och pensionärer, så drar sig inte politikerna för att just de grupperna skall finansiera underskottet i budgeten!
När sedan avgifterna till ÅHS skall höjas, så är det väl de fattiga och sjuka som får tömma plånboken för att ha råd att gå till läkare. Och var har vi nu Socialdemokraterna som i tidningsartikel efter tidningsartikel flöjtar ut sitt sociala engagemang och ansvarstagande för dem som har det sämst i samhället? I stället driver de igenom nya utgifter för ÅHS genom att i dessa spartider genomföra en tandvårdsreform, som minsann inte i första hand kommer de fattigaste och pensionärerna till del. Känner inte sossarna till att det också på fasta Åland finns både pensionärer och låginkomsttagare som i dagens läge inte har råd att gå till tandläkare? Så är det de facto.

Samtidigt som finansministern med oro ser på de ökade arbetslöshetssiffrorna, så framhåller kansliministern vikten av en ökad invandring!!? Här kan jag bara konstatera att landskapsregeringen talar med kluven tunga! Visserligen ämnar näringsministern spendera en massa stödprogrampengar från EU i det åländska näringslivet, men vilka insatserna är och hur många nya arbetsplatser det ger invandrarna och de åländska ungdomarna är fortfarande höljt i dunkel.
För när man talar om vikten av ökad invandring skall man inte glömma bort att “arbete ger välstånd åt alla”. Det räcker inte med att erbjuda invandrarna några veckors äppelplockning på hösten som enda stadigvarande inkomst. Vi får heller inte den åländska ekonomin att snurra fortare genom att inrätta fler tjänster och befattningar inom den offentliga sektorn. Det åländska näringslivet måste själva berätta om sina behov, och komma med långsiktiga innovativa förslag till förändringar och förbättringar, för att hjulen skall snurra och samhällsekonomin fungera på ett tillfredsställande sätt. Har näringslivet inget intresse för utveckling och förnyelse, så lär väl näringsministern får sitt där med sina stödmiljoner.

Så när finansministern talar om att om några år blir allting mycket bättre, och då skall vi ha ekonomin i balans igen, så gläder det mig att han har en positiv inställning till tillvaron, men jag finner det ytterst osannolikt att en förbättring av den åländska ekonomin sker utan att någonting radikalt görs åt de skenande utgifterna i samhällsekonomin. Och jag tror tyvärr inte att det räcker med att slå ihop alla åländska kommuner till en enda. Jag tror nog att det krävs en mer långsiktig och djupgående analys och omdaning av den offentliga sektorn, och ett nytänkande i frågan om vad som skall bekostas av samhället, och vad som är den enskildes eget ansvar. Men dit är det ännu lång väg att gå, och jag tror inte att tiden ännu är mogen för så radikala diskussioner och beslut.
Runa Lisa Jansson