DELA

Nyans ledare: feg, ful och fel

Karin Erlandssons ledare i Nya Åland 17/1 visar på ett problem för vår demokrati. Problemet är inte de aktioner skribenten kritiserar men själva ledarens attityd gentemot dessa aktioner.
”Även om det skulle vara fräscht att tänka sig en medelålders man klistra upp politiska affischer och en nybliven pensionär lägga sig på Torggatan … kan man nog dra slutsatsen att ungdomar eller unga vuxna står bakom aktioner”. Kan man det? I detta fall vet vi inte vilka som utförde aktionerna. Varför måste de vara unga? Är det så att skribenten inte skulle våga skriva så nedlåtande om vuxna och därför börjar hela ledaren med att avfärda alla aktioner som något som ungdomar utför mot bättre vetande?

”Få vuxna tycker de behöver klistra upp plakat på stan för att få sin röst hörd”. Det är snarare så att den stora majoriteten, både unga och vuxna, inte tror att de kan få sin röst hörd överhuvudtaget, oavsett vad de gör.

Nästa klagomål i ledaren, och detta är smått otroligt att överhuvudtaget tillåts publiceras på ledarplats i en annars ganska vettig tidning som Nyan, är att ”de utnyttjade det offentliga rummet för att synas”. Vad i fridens namn är fel med det? Allt ifrån idrotts- och kulturevenemang till kommersiell reklam gör det samma. När vi närmar oss valtider utnyttjar de flesta politiker det offentliga rummet genom att hänga upp bilder på sig själva på varenda lyktstolpe längs Östra utfarten. Om man vill lyfta en politisk fråga till allmän debatt så måste man försöka nå allmänheten – inte bara dem som redan är intresserade av frågan. Erlandsson skriver att det ”går inte att undvika” de två kvinnor som lade sig på Torggatan. Ja, tacka fan för det! Varför, Karin Erlandsson, skall vi tillåta allmänheten att undvika diskutera våldtäkt?

Så kommer ett starkt angrepp mot dem som utför aktioner anonymt. Visst finns det många situationer där man inte bör vara anonym. Personer som innehar offentliga tjänster såsom domare och politiker ska förstås inte vara anonyma i sitt arbete – en offentlig tjänst är per definition offentlig. Om man istället kommer med en analys av offentlig information, vad spelar det då för roll vem man är? Analysen borde ju stå för sig själv. Läser vi t.ex. rikstidningarna så vet vi ytterst lite om personerna bakom de flesta insändare, även om de är undertecknade med namn. Vi tar istället ställning till argumenten som framförs.

Att säga att aktionen på Torggatan var något ”fult” och att de två kvinnorna är ”fega” för att de gjorde det anonymt är i sig självt både fult och fel. Att folk väljer att vara anonyma betyder inte att tidningen för den skull får säga vad som helst om dem. Ett citat i en av lokaltidningarna dagen efter aktionen från en som gick förbi lät ungefär ”vi borde alla ha lagt oss ned bredvid dem, men ingen gjorde det”. Varför inte? Antagligen för att de inte vågade. Men de två kvinnorna vågade. De var modiga. De har civilkurage. De utförde fjolårets modigaste aktion på hela den här holmen. De förtjänar respekt.

På vilket sätt skulle denna aktion ha varit mer effektiv om de hade visat sina ansikten? Genom att inte visa sina ansikten lade de fokus på själva budskapet, inte på personerna bakom. Nu är det ingen som kan avfärda aktionen med att säga att de bara ville ha personlig uppmärksamhet eller att aktionen t.ex. gynnar deras egen politiska karriär. Fokus låg bara på sakfrågan. Utan ansikten var de symboler för alla kvinnor, vem som helst.

Förresten, har Erlandsson tänkt på att det finns en säkerhetsrisk för de kvinnor som vågar ta tag i detta tabubelagda ämne på ett så provocerande sätt? Det finns en del sjuka män där ute och det är därför kanske inte är så smart att som kvinna avslöja sin identitet medan man ligger intill en skylt där det står ”Varsågod, våldta mig”? Dessutom föreligger en risk för livslång stigmatisering.
Så kommer vi till det helt otroliga huvudargumentet i ledaren: att man inte får engagera sig politiskt på något annat sätt än att skriva insändare eller ställa upp i val. Enligt Erlandsson måste man välja: endera ”anpassa sig efter det övriga samhället för att nå ut genom de kanaler som finns, eller sluta protestera”. Vi vet knappast var vi ska börja.

För det första: om alla som vill förändra ett samhälle först måste anpassa sig efter just det samhället så är det självklart att någon förändring aldrig kommer att ske.
För det andra: ”de kanaler som finns” har alltid inkluderat mer än bara insändare och val. Gatuaktioner, direkt-aktioner, symboliska aktioner, namninsamlingar, klassiska demonstrationer, strejker och även att dela ut flygblad och klistra upp lappar har spelat en avgörande roll i nästan alla viktiga framsteg för demokratin.

För det tredje: demokrati kommer underifrån. Det måste det göra för att man skall kunna kalla det för demokrati. De politiker och ledare som vill utföra förbättringar eller stora ändringar jobbar i det politiska utrymme som skapas på gatan, av aktiva medborgare.
Med tanke på att ledaren publicerades på Martin Luther King Day är det frestande att citera King och ta medborgarrättsrörelsen han deltog i som exempel. Men låt oss istället välja något lite närmare hemma: inte fick Åland sin självstyrelse bara genom att folk skrev insändare och ställde upp i det finska riksdagsvalet.

Ledaren avslutar med det idiotiska påståendet att ”i en demokrati är makt enklast att förändra inifrån”. Maktstrukturer har nästan aldrig förändrats inifrån, i alla fall inte på något bra sätt. Den vanligaste förändringen av maktstrukturer inifrån slutar med att de som redan har makt skaffar sig ännu mer och möjligheterna att påverka försämras för oss andra.

Många som deltar i protester och aktioner av de slag vi nämnde ovan arbetar faktiskt för en mycket mer omfattande och mer demokratisk demokrati än den vi har idag. En demokrati med mycket mer engagemang från, och därför större krav på, vanligt folk och mindre makt för ett fåtal professionella politiker. Vi kan diskutera för och emot hur länge som helst men man måste förstå att dagens system bara är ett försök att implementera det idealkoncept som är Demokrati. Dagens system är alltså inte en definition av demokrati, så som Erlandsson tycks tro. Ett system som man inte får kritisera och förbättra kan inte kallas för demokrati.
Om denna ledare är Nyans reaktion på några klistermärken och att två okända kvinnor genom en symbolisk aktion vågar uttrycka sig mot våldtäkt så ja, då har demokratin på Åland ett problem.
Adam Conway
Anna-Linnéa Rundberg

Jag sympatiserar med anarkisterna och demonstranterna.
Men jag tycker också att det i en demokrati är modigast att utan anonymitetens skydd, långsiktigt och långsamt försöka förändra makten inifrån.
Karin Erlandsson