Nyan har inte alltid fel
En ledare i Nyan hade nyligen rubriken: “Åland ensamt har inte råd med konkurrenskraftig sjöfart“. I ledaren nämndes att Viking Line fått stöd om ca 130 miljoner Euro under senare år och undrade hur Åland skulle ha råd till detta om Åland blev självständigt eller övertog beskattningsrätten helt och hållet.
Ålandstidningen kontrar under rubriken: “Vilseledande om sjöfartsstöd” där Niklas Lampi förklarar att detta är ett påstående som snurrat i debatten i flera år, men att det är felaktigt och bygger på en logisk kullerbytta. Enligt den pedagogiska förklaringen, som Lampi ger är det en restitution av de skatter som rederierna betalat in och belastar därför inte statskassan. Det är ett nollsummespel. Lampi skriver att det inte är en kostnad utan en utebliven intäkt.
Intressant. Jag brukar säga att en utebliven kostnad är lika bra som en intäkt.
Men för ett självstyrt Åland så är uteblivna intäkter inget att bry sig om.
Såg i tidningen att jordbruket beklagade sig för att konkurrensläget är sämre än i riket. Men med egen beskattning så kunde ju jordbrukarna få tillbaka sina skatter som restitution. Det är ju inte kostnad, bara en utebliven intäkt. Och när politikerna äntligen inser att Åland har Europas största offentliga sektor, så kan man ju med ett tillägg i lagen låta den offentliga sektorn få förskottsinnehållningen som restitution. Det är ju ingen kostnad.
Sedan kommer nog handeln på landbacken inte att godkänna att bara sjöfarten får sälja taxfree- Nej, restitution av momsen blir nog lösningen. Inget problem, det är bara en utebliven inkomst.
Åland får visserligen klara sig på inkomstskatten från privata sektorn och PAF, men det kan väl inte vara något problem, Eller Lampi? Det skulle vara intressant att få det pedagogiskt förklarat var gränsen går mellan restitutioner, som inte är kostnader och de som är kostnader för statskassan?
Bara för att ett påstående står i Nyan, så behöver det inte vara fel. Även Nyan kan ha rätt.
Tänk efter en tredje gång
