Nya tider stundar i lagtingsarbetet
Det var med stort intresse jag läste i tidningen att lagtingsledamöterna i plenisalen nu för tiden ägnar sig åt kontakter med sina presumtiva väljare, i stället för att delta och engagerar sig i (mer eller mindre ointressanta?) lagtingsdebatter.
I praktiken innebär det ju att man kan slopa lagtingsplenum dagtid, och i stället träffas någon enstaka gång kvällstid för att fatta besluten. Det är ju fullständigt onödigt att hålla plenum under kontorstid, om intresset från lagtingsledamöternas sida är så svalt, att man föredrar att ägna tiden åt privata frågeställningar i stället för att från talarstolen debattera sakfrågor med sina politiska motståndare.
Dessutom kan man spara en stor del av lagtingsmännens månadsarvoden, och i stället bevilja sedvanliga sammanträdesarvoden för den tid som lagtingsledamöterna är närvarande vid plena och utskottsmöten, samt aktivt deltar i lagtingets inre arbete. Lagtingsledamöterna kan då också ha kvar sina ordinarie arbeten, i stället för att som nu begära tjänstledigt för lagtingsperioden.
Med en sådan nyordning skulle man ägna ett antal kvällar i månaden till lagtingsarbete, på samma sätt som kommunala förtroendevalda i alla tider har gjort för kommunens bästa.
Det har ju hävdats att lagtingsarbetet är så betungande och arbetsdrygt, och att det därför krävs att lagtingsledamöterna får månadslön, i stället för sammanträdesarvode, för sina värdefulla insatser invånarna till fromma.
Ja, vissa lagtingsledamöter har till och med hävdat att dagarna inte har räckt till, utan att man många gånger fått ägna både kvällar och helger för det digra uppdraget. Trots att det de facto inte är plenum fem dagar i veckan, och trots att utskottsmötena inte heller är alla vardagar i veckan, och trots att lagtinget inte sammanträder 40 veckor i året.
I dessa tider när det gäller att finna värdefulla sparåtgärder för att skattekistan sinar, kanske här finns en dellösning på problemet?
Runa Lisa Jansson
