Nya förebilder får papporna att våga
Åländska pappor är inte så bra på att ta ut ledighet för att vara hemma med sina små barn, visar statistiken.
Det finns många bakomliggande förklaringar. En är den gamla familje- och samhällssynen som lever kvar. Men den synen är inte så stark som det ibland framställs, tror jag.
Den här insändaren är ett meddelande till alla småbarnspappor och blivande pappor. Tvärt emot vad ni kanske tror så väntar hurrarop från era kollegor den dag ni bestämmer er för att ägna mer tid åt era barn. Nu när de manliga barnvårdande förebilderna blir allt fler på Åland så är manegen definitivt krattad och klar.
Jag upplever nämligen att det inte är så värst konservativt i de åländska företagen som man ibland får för sig. Själv har jag tre små barn och har varit hemma minst ett år med vart och ett av dem. Jag har inte haft en och samma arbetsgivare under dessa ledigheter och min samlade erfarenhet är att arbetsgivare, chefer och andra kollegor är positivt inställda till att man prioriterar familjen och vill vara med sina barn.
Först grymtar chefen lite när man meddelar sin planerade ledighet, men sedan förbyts de morrande ljuden i uppmuntran. Ryggdunkningarna kommer speciellt från män som själva inte tog vara på, eller kunde ta vara på, chansen när deras egna barn var små.
Många män med erfarenhet har förstått att arbetet är viktigt, men inte så fantastiskt viktigt att det går före samvaro med sina barn. Det jag vill säga med det här är att de spärrar och den rädsla som pappor känner inför att begära föräldraledighet främst är grundade i papporna själva.
För att våga ta steget är det ovärderligt med positiva förebilder. Det är otroligt bra att ledande män som syns i samhället vill vara mer delaktiga i sin familj.
Därför är det glädjande när herrar som Arne Selander, Sören Silverström, Danne Sundman och Niklas Karlman tar ut sin ledighet. Det lär bli ringar på vattnet.
Anders Sims
tjänstledig hemmapappa.
